Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
A Psalm of David, for remembrance. O LORD, do not rebuke me in Your anger or discipline me in Your wrath.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
For Your arrows have pierced me deeply, and Your hand has pressed down on me.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
There is no soundness in my body because of Your anger; there is no rest in my bones because of my sin.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
For my iniquities have overwhelmed me; they are a burden too heavy to bear.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
My wounds are foul and festering because of my sinful folly.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
I am bent and brought low; all day long I go about mourning.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
For my loins are full of burning pain, and no soundness remains in my body.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I am numb and badly crushed; I groan in anguish of heart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
O Lord, my every desire is before You; my groaning is not hidden from You.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heart pounds, my strength fails, and even the light of my eyes has faded.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My beloved and friends shun my disease, and my kinsmen stand at a distance.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Those who seek my life lay snares; those who wish me harm speak destruction, plotting deceit all day long.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
But like a deaf man, I do not hear; and like a mute man, I do not open my mouth.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
I am like a man who cannot hear, whose mouth offers no reply.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
I wait for You, O LORD; You will answer, O Lord my God.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
For I said, “Let them not gloat over me— those who taunt me when my foot slips.”
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
For I am ready to fall, and my pain is ever with me.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Yes, I confess my iniquity; I am troubled by my sin.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Many are my enemies without cause, and many hate me without reason.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Those who repay my good with evil attack me for pursuing the good.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Do not forsake me, O LORD; be not far from me, O my God.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Come quickly to help me, O Lord my Savior.
