Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

Awaya, Oh Jehova, ang mga nagapakig-away batok kanako: Gubaton mo ang mga nakiggubat batok kanako.

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

Kumupot ka sa taming ug kalasag, Ug tumindog ka nga katabang nako.

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

Bakyawa usab ang bangkaw, ug lukbi ang dalan batok sa mga nagalutos kanako: Ipamulong mo sa akong kalag: Ako mao ang imong kaluwasan.

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Ibutang (sila) sa kaulawan ug dad-a sa pagka-walay kadungganan ang mga nagapangita sa akong kalag: Pasibuga (sila) ug libuga ang mga nagalalang ug kadautan kanako.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Himoa silang ingon sa tahop sa atubangan sa hangin, Ug ang manolonda ni Jehova magaabog kanila.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Himoang mangitngit ug padangloga ang ilang dalan, Ug ang manolonda ni Jehova magagukod kanila.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

Kay sa walay gipasikaran nanagtago (sila) alang kanako ug usa ka pukot sa usa ka gahong; Sa walay gipasikaran nagkalot (sila) ug usa ka gahong alang sa akong kalag.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

Padangata sa ibabaw kaniya ang pagkalaglag sa walay pagpanghibalo; Ug himoa nga ang iyang pukot nga iyang gitagoan molimis sa iyang kaugalingon: Niining maong pagkalaglag huloga siya.

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

Ug ang akong kalag magakalipay kang Jehova: Kini magakalipay diha sa iyang kaluwasan.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

Ang tanan ko nga mga bukog manag-ingon: Jehova, kinsa ba ang sama kanimo, Nga ginaluwas mo ang mga kabus gikan kaniya nga labi pang kusgan kay kaniya, Oo, ang kabus ug ang hangul gikan kaniya nga nagatulis kaniya?

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Nanagpanindog ang mga saksi nga dili-matarung; Nangutana (sila) kanako mahitungod sa mga butang nga wala ko hibaloi.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

Gibalusan nila ako ug dautan tungod sa maayo, Aron sa pagpaguol sa akong kalag.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

Apan mahitungod kanako, sa nanagmasakiton (sila) nagbisti ako ug sako: Gisakit ko ang akong kalag nga may pagpuasa; Ug ang akong pag-ampo nagabalikbalik sa akong sabakan.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

Naggawi ako nga daw ingon nga kini akong higala kun akong igsoon: Nagpailub ako nga nagbalata, ingon sa usa nga nagminatay tungod sa iyang inahan.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

Apan (sila) nanagkalipay sa akong kagul-anan, ug nanagtigum (sila) sa tingub: Ang mga talamayon nanagtigum batok kanako, ug ako wala mahibalo niini; Gikuniskunis nila ako ug wala (sila) mohunong:

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

Sama sa mga himalikas nga mayubiton didto sa mga fiesta, (Sila) nanagpakagot sa ilang mga ngipon batok kanako.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

Ginoo, hangtud anus-a ba nga ikaw magasud-ong niini? Bawia ang akong kalag gikan sa ilang mga paglaglag, Ang akong mahal nga kinabuhi gikan sa mga leon.

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

Magapasalamat ako kanimo diha sa daku nga katilingban: Pagadayegon ko ikaw sa taliwala sa daghang katawohan.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

Ayaw itugot nga (sila) nga akong mga kaaway managkalipay nga dili matarung sa ibabaw nako; Ni pakidhaton mo ang mga nanagdumot kanako sa walay gipasikaran.

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

Kay dili (sila) magasulti sa pakigdait; Kondili batok sa mga maaghup sa yuta nagalalang (sila) ug mga malimbongong mga pulong.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

Oo, ginga-nga nila ang ilang baba batok kanako: Nanag-ingon (sila) Aha! Aha! ang among mata nakakita niana.

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

Ikaw nakakita, Oh Jehova; ayaw pagpakahilum; Oh Ginoo, dili ka magpahalayo gikan kanako.

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

Lumihok ka, ug magmata ka sa paghatag ug justicia nga angay kanako, Bisan alang sa akong katungod, Dios ko ug Ginoo ko.

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Hukman mo ako sumala sa imong pagkamatarung Oh Jehova nga Dios ko; Ug dili mo itugot nga managkalipay (sila) batok kanako.

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

Ayaw itugot nga moingon (sila) sa ilang kasingkasing: Aha! matuman ang among tinguha: Ayaw itugot nga moingon (sila) Nasubad siya namo.

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Ipabutang (sila) sa kaulawan, ug sa kagubot, ang mga nagakalipay sa tingub tungod sa akong kadautan: Pasul-obi (sila) sa kaulawan ug sa pagkawalay dungog kadto nga mga nagapakadaku batok kanako.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Pasinggita (sila) sa kalipay, ug papagmayaa ang mga nagalaban sa akong matarung nga katungod: Oo, pasultiha (sila) sa kanunay, si Jehova pagapadakuon, Nga nahamuot sa kauswagon sa iyang ulipon.

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

Ug ang akong dila magasulti mahitungod sa imong pagkamatarung ug sa imong pagdayeg sa tibook nga adlaw.