Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Ang mga proverbio ni Salomon anak nga lalake ni David, hari sa Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Sa paghibalo sa kaalam ug pahamangno; Sa pag-ila sa mga pulong salabutan;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
Sa pagdawat sa pahamangno sa maalamon nga pagbuhat, Sa pagkamatarung ug sa justicia ug sa pagkatul-id;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Sa paghatag ug salabutan sa mga walay-pagtagad, Alang sa batan-ong lalake ang kahibalo ug kabuot:
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Aron ang tawo nga manggialamon makadungog, ug magadugang sa kinaadman; Ug aron ang tawo nga masinabuton makabaton sa maayong mga tambag:
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Sa pagsabut sa usa ka proverbio, ug sa usa ka pulong salabton, Mga pulong sa manggialamon, ug sa ilang mga tigmo.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Ang pagkahadlok kang Jehova maoy sinugdan sa kahibalo; Apan ang mga buangbuang nagatamay sa kaalam ug pahamangno.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Anak ko, pamatia ang pahamangno sa imong amahan, Ug ayaw pagbiyai ang pagtulon-an sa imong inahan:
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Kay sila maingon sa usa ka purongpurong bulak sa gracia sa imong ulo, Ug mga kulentas sa imong liog.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Anak ko, kong ang mga makasasala mag-ulog-ulog kanimo, Ayaw pag-uyon kanila.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Kong sila moingon: Umuban ka kanamo, Managbanhig kita alang sa dugo; Managbanhig kita sa tago alang sa inocente sa walay pasikaran;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Lamyon nato sila nga buhi ingon sa Sheol, Ug ang tibook, ingon niadtong nangahulog sa gahong; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Makaplagan ta ang tanang bililhon nga manggad; Pagapun-on ta ang atong mga balay sa inagaw;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Mag-ambitay kita sa imong kapalaran sa among taliwala; Usahon ta ang atong puntil:
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Anak ko, ayaw paglakat sa dalan uban kanila; Ilikay ang imong tiil gikan sa ilang alagianan:
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Kay ang ilang mga tiil nanagdalagan ngadto sa kadautan, Ug sila nanagdali aron sa pag-ula ug dugo.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Kay sa kawang lamang ang pukot nga giladlad Diha sa atubangan sa bisan unsang langgam:
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Ug sila nanaghubong tungod sa ilang kaugalingong dugo; Sila nagabanhig sa tago alang sa ilang kaugalingong mga kinabuhi.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Busa mao man ang mga dalan sa tagsatagsa nga hakog sa ganancia; Kini nagakuha sa kinabuhi sa mga tag-iya niana.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Ang kaalam nagasinggit sa makusog sa kadalanan; Siya nagasulti sa iyang tingog diha sa halapad nga mga dapit;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Siya nagasinggit sa mga masabang dapit sa kadalanan; Sa dapit sa mga ganghaan, Diha sa ciudad, siya nagasulti sa iyang mga pulong:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Unsang kadugayon, kamo nga mga walay-pagtagad, nga higugmaon ninyo ang pagkawalay-pagtagad? Ug ang mga mayubiton mahimuot kanila sa pagyubit, Ug ang mga buang sa pagdumot sa kinaadman?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Bumalik kamo sa akong pagbadlong: Ania karon, ibubo ko ang akong espiritu sa ibabaw ninyo; Akong ipahibalo ang akong mga pulong kaninyo.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Tungod kay ako nagtawag, ug kamo mingbalibad; Akong gibayaw ang akong kamot, ug walay tawo nga nagtagad;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Apan gisalikway ninyo ang tanan ko nga tambag, Ug dili mobuot sa akong pagbad-long:
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Ako usab mokatawa sa adlaw sa inyong pagkaalaut; Ako magatamay sa diha nga moabut ang inyong kahadlok;
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Sa diha nga moabut ang inyong kahadlok sama sa usa ka bagyo, Ug moabut ang inyong pagkaalaut sama sa usa ka alimpulos; Sa diha nga ang kasakit ug kaguol modangat kaninyo.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Unya sila magasangpit kanako, apan ako dili motubag; Sila magapangita nga masingkamoton kanako, apan sila dili makakaplag kanako.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Tungod kay ilang gidumtan ang kinaadman, Ug wala magpili sa pagkahadlok kang Jehova,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Sila wala mobuot sa akong tambag, Sila nagtamay sa tanan ko nga pagbadlong.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Busa sila magakaon sa bunga sa ilang kaugalingong dalan, Ug mangabusog sa ilang kaugalingong mga lalang.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Kay ang pagkasukihan sa mga tawong walay-pagtagad mopatay kanila, Ug ang mapasagarong pagpatuyang sa mga buang molaglag kanila.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Apan bisan kinsa nga mamati kanako magapuyo sa kasigurohan, Ug magamalinawon nga walay kahadlok sa kadautan.
