Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Ry Iehovà, Akore ty fitomboa’ o mpamorefore ahikoo! Maro ty miongake hiatreatre ahy.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Lako ty manao ty hoe ty amako: Tsy ama’e ty fandrombahan’ Añahare. Selà
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Fa Ihe, ry Iehovà, ro kalan-defo mañohoñ’ ahy, ty engeko naho ty Mpampiandra ty lohako.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Ie koiheko am-peo t’Iehovà, le janjiñe’e amy vohi’e miavakey. Selà
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Màndre iraho vaho miroro; tsekake amy te mpañimba ahy t’Iehovà.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Tsy hembañako i lahiale miarikoboñe hiatreatre ahikoy.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Miongaha, ry Iehovà! Rombaho iraho ry Andrianañahareko, fa fonga tinampifi’o ty valañorà’ o rafelahikoo; vaho pinekapeka’o ty nife’ o lo-tserekeo.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Am’ Iehovà ty fandrombahañe; naho am’ondati’oo ty fitahia’o. Selà
