Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
O razan-tsaontsi’ i Selomò ana’ i Davide, mpanjaka’ Israeleo:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Haharendrehañe ty hihitse naho ty anatse; hahafohinañe o saontsy minday hilàlao,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
hañanarañe filieram-batañe, havañonañe, zaka-to, naho tsy firihiañe,
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
haringatañe amy trentrañey, hampahihitse naho hampahilala o tora’eo;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
hijanjiña’e ty mahihitse hanompea’e hilala, le ho verèñe an-kihitse ty maharendreke,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
hahavaky o hatòm-bolañeo, naho o fandrazañañeo, ty enta’ o mahihitseo vaho o razan-tsaontsi’eo.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Ty fañeveñañ’am’ Iehovà ro fifotoran-kilala, fe malain-kihitse naho anatse ty gege.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
O anake, tsendreño, ty fameren-drae’o, naho ko ado’o ty fañòhan-drene’o;
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Ie firavahañe soa an-doha’o eo vaho hareañe am-bozo’o eo.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
O anake, ihe edrè’ o tsivokatseo, ko miantoke.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Ie manao ty hoe: Antao hindre ama’ay; antao hivoñon-dio, hiambotrak’ am’ondaty mahitio tsy aman-tali’ey;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
hagodran-tika veloñe iareo manahake i kiboriy, ty vata’e iaby, hambañe amo mivariñe an-kòak’ aoo; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Hahaisake ze atao vara soa, hañatsafan-draha kinopake amo akiban-tikañeo;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Mipiteha ama’ay arè, sindre hitraok’ an-koroñe raike.—
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
O anake, tsy iharoan-dia iereo, kalaño ty tombo’o tsy ho ami’ty lala’ iareo;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
fa milay mb’an-katsivokaram-b’eo o tombo’ iareo malisa hampiori-dioo.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Toe tsy vente’e ty amohàm-pandrike ambane’ ty masom-boroñe eo!
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
fe o liom-bata’eo ty iampira’ iareo, ty fiai’iareo avao ty amandroña’iareo.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Izay ty sata’ o mpitavam-bara am-patiti’eo, asinta’e ty fiai’ i mitañ’ aze’ey.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Mikok’ an-dalambey eo t’i Hihitse; poñafe’e an-tameañe ey i fiarañanaña’ey.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Mikaik’ ami’ty fangovovoha’ondatio, mametse saontsy an-dalam-pizilihañ’an-drova eo:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Pak’ombia ry seretseo ty mbe ho tea’o ty firoerano’o? naho mbe hifale ami’ty famokafoka’e o mpanivetiveo, vaho mbe halain-kilala o gegeo?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Mibaliha ty amy fañendahakoy, Hadoako ama’ areo ty añ’ovako ao; hampahafohineko anahareo o entakoo.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Amy te nikoike iraho, f’ie nifoneñe; nahitiko ty tañako, fe leo raike tsy nañaoñe,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
fonga nifarie’ areo o fañerekoo, vaho niambohoa’ areo o endakoo,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Aa le izaho ka ty hiankahake ami’ty hankà’areo, vaho ho kizaheko t’ie mianifañe,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
ie vovoa’ ty havorombeloñe hoe te tiobey, naho iambovoa’ ty hankàñe manahake te talio, ie iambotraha’ ty haloviloviañe naho ty halonjerañe,
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Hikaik’ ahy amy zao iereo fe hamoeako hitsoek’ ahy fa tsy hahaoniñe.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Amy t’ie nalain-kilala, tsy nijoboñe ty fañeveñañe am’ Iehovà,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
nitambolitritrie’ iereo ty fañerèko, vaho tsinambolitio’ iereo o fitrevokoo,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Aa le hagedra’ iareo ty voka’ o sata’ iareoo, naho ho etsa-kilily,
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Ie mañoho-doza amo trentrañeo t’ie miamboho, naho mandrotsake o dagolao t’ie midada.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Fe ho soa fimoneñe ty mitsendreñe ahiko vaho hiaiñ’añ’oleñañe, tsy ho hemban-kankàñe.
