Psaltaren 2
1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
¿Para qué están en tumulto las naciones, Y los pueblos maquinan cosas vanas?
2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
Los reyes de la tierra se levantarán, Y gobernantes conspirarán unidos Contra Yavé y contra su Ungido, y dicen:
3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
¡Rompamos sus ataduras Y quitemos de nosotros sus cuerdas!
4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
El que está sentado en los cielos se reirá. ʼAdonay se burlará de ellos.
5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
Luego les hablará en su furor. Los conturbará en su ira.
6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
Yo mismo consagré a mi Rey sobre Sion, Mi Montaña Santa.
7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
Yo promulgaré el decreto. Yavé me dijo: Mi Hijo eres Tú, Yo te engendré hoy.
8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
Pídeme y te daré los pueblos en posesión, Y como herencia tuya los confines de la tierra.
9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
Los quebrantarás con vara de hierro. Los harás añicos como vasija de alfarero.
10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
Ahora pues, oh reyes, actúen con sabiduría. Acepten amonestación, jueces de la tierra:
11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
Sirvan a Yavé con temor Y regocíjense con temblor.
12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
Besen los pies al Hijo No sea que se enoje y perezcan en el camino, Pues de repente arde su ira. Inmensamente felices son los que se refugian en Él.
