Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
Al maestro de coro. Salmo de David. Yahvé, Tú me penetras y me conoces.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Sabes cuando me siento y cuando me levanto; de lejos disciernes mis pensamientos.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Si ando y si descanso Tú lo percibes, y todos mis caminos te son familiares.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
No está todavía en mi lengua la palabra, y Tú, Yahvé, ya la sabes toda.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Tú me rodeas por detrás y por delante, y pones tu mano sobre mí.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Maravillosa sobremanera es para mí tal ciencia, demasiado sublime, superior a mi alcance.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
¿Adónde iré que me sustraiga a tu espíritu, adónde huiré de tu rostro?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
Si subiere al cielo, allí estás Tú; si bajare al abismo, Tú estás presente. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
Si tomare las alas de la aurora, y me posare en el extremo del mar,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
también allí me conducirá tu mano, y me tendrá asido tu diestra.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
Si dijera: “Al menos las tinieblas me esconderán”, y a modo de luz me envolviese la noche.
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
las mismas tinieblas no serían oscuras para Ti, y la noche resplandecería como el día, la oscuridad como la luz.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
Tú formaste mis entrañas; me tejiste en el seno de mi madre.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
Te alabo porque te has mostrado maravilloso, porque tus obras son admirables; largamente conoces mi alma,
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
y mi cuerpo no se te ocultaba, aunque lo plasmabas en la oscuridad, tejiéndolo bajo la tierra.
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Tus ojos veían ya mis actos, y todos están escritos en tu libro; los días (míos) estaban determinados antes de que ninguno de ellos fuese.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
Oh Dios ¡cuán difíciles de comprender tus designios! ¡Cuán ingente es su número!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
Si quisiera contarlos, son más que las arenas; si llegara al fin, mi duración sería como la tuya.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
¡Oh, si quitaras la vida, oh Dios, al impío, y se apartasen de mí los hombres perversos!
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
Porque con disimulo se rebelan contra Ti; siendo tus enemigos, asumen tu Nombre en vano.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
¿Acaso no debo odiar, Yahvé, a los que te odian, y aborrecer a los que contra Ti se enaltecen?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
Los odio con odio total; se han hecho mis propios enemigos.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Escudríñame, oh Dios, y explora mi corazón, examíname y observa mi intimidad;
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
mira si ando por el falso camino, y condúceme por la senda antigua.
