Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
Yahweh, you have examined me, and you know [everything about] me.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
You know when I sit down and when I stand up. [Even though you are] far away from me, you know what I am thinking.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
When I travel and when I lie down, you know everything that I do.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
Yahweh, even before I say [MTY] anything, you know everything that I am going to say!
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
You protect me on all sides; you put your hand on me [to protect me with your power] [MTY].
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
I am not able to understand that you know [everything about me]. That is too great for me to really understand.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
(Where could I go to escape from your Spirit?/I could not go anywhere to escape from your Spirit.) [RHQ] (Where could I go to get away from you?/I could not go anywhere to get away from you.) [RHQ]
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
If I went up to heaven, you would be there. If I lay down in the place where the dead people are, you would be there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
If I had wings and flew very far east [MTY], or if I flew west and made a place to live [on an island] in the ocean,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
you would be there also, to lead me by your hand, and you would help me.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
I could request the darkness to hide me, or I could request the light around me to become darkness,
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
but even [if that happened], the darkness would not be darkness for you! For you, the night is [as bright] as the daytime is, because for you, daylight and darkness are (not different/the same).
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
You created [all] the parts of my body; you put [the parts of] my body together when I was still in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
I praise you because you made my [body in a very] awesome and wonderful way. Everything that you do is amazing! I know that very well.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
When my body was being formed, while it was being put together where no one else could see it, you saw it!
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
You saw me before I was born. You wrote in your book the number of days that you had decided that I would live. You did that before any of those days had [even] started!
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
God, what you think about me is very precious (OR, is very hard to understand). There is a great number of things that you think about.
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
If I could count them, [I would see that] they are more than the grains of sand [at the seashore]. And when I wake up, I am still with you [and I know that there are still more of your thoughts about me to count].
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
God, I desire that you would kill all the wicked people! And I wish that violent [MTY] men would (leave/go away from) me.
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
They say wicked/malicious things about you; they slander your name.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Yahweh, I certainly [RHQ] hate those who hate you! And I despise [RHQ] those who rebel against you.
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
I hate them completely, and I consider that they are my enemies.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
God, search my inner being; find out what I am thinking!
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
Find out whether there is anything evil in my [inner being], and lead me along the road [that leads to my being with you] forever.
