< Psaltaren 135 >
1 Halleluja. Lofver Herrans Namn; lofver, I Herrans tjenare;
Goocai Jehova. Goocai rĩĩtwa rĩa Jehova; inyuĩ ndungata cia Jehova-rĩ, mũgoocei,
2 I som stån i Herrans hus, uti vår Guds gårdar.
inyuĩ mũtungataga thĩinĩ wa nyũmba ya Jehova, o inyuĩ mũrũgamaga nja-inĩ cia nyũmba ya Ngai witũ.
3 Lofver Herran, ty Herren är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.
Goocai Jehova, nĩgũkorwo Jehova nĩ mwega; inai mũgooce rĩĩtwa rĩake, nĩgũkorwo nĩ rĩega.
4 Ty Herren hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.
Nĩgũkorwo Jehova nĩethuurĩire Jakubu atuĩke wake, agathuura Isiraeli atuĩke igai rĩake kĩũmbe.
5 Ty jag vet, att Herren är stor; och vår Herre för alla gudar.
Niĩ nĩnjũũĩ atĩ Jehova nĩ mũnene, atĩ Mwathani witũ nĩ mũnene gũkĩra ngai ciothe.
6 Allt det Herren vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;
Jehova ekaga ũrĩa wothe ekwenda, kũu igũrũ na gũkũ thĩ, o na kũu iria-inĩ o na kũrĩa guothe kũriku mũno.
7 Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;
Nĩwe ũtũmaga matu mambate kuuma ituri-inĩ cia thĩ; nĩwe ũtũmaga kũgĩe heni irehanĩte na mbura, na akarehe rũhuho kuuma mĩthithũ-inĩ yake.
8 Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;
Nĩwe waringire marigithathi ma Misiri, marigithathi ma andũ na ma nyamũ.
9 Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;
Wee Misiri, nĩwe watũmire thĩinĩ waku kũringwo ciama na morirũ, agĩũkĩrĩra Firaũni na ndungata ciake ciothe.
10 Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:
Nĩwe waringire ndũrĩrĩ nyingĩ na akĩũraga athamaki maarĩ hinya:
11 Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;
nĩo Sihoni mũthamaki wa Aamori, na Ogu mũthamaki wa Bashani, o na athamaki othe a Kaanani;
12 Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.
akĩheana bũrũri wao ũtuĩke igai, ũtuĩke igai kũrĩ andũ ake a Isiraeli.
13 Herre, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, Herre, varar förutan ända.
Rĩĩtwa rĩaku, Wee Jehova, rĩtũũraga nginya tene, ngumo yaku, Wee Jehova, ĩgakinyĩra njiarwa na njiarwa.
14 Ty Herren skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.
Nĩgũkorwo Jehova nĩagaciirĩrĩra andũ ake, na aiguĩre ndungata ciake tha.
15 De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
Mĩhianano ya ndũrĩrĩ ĩthondeketwo na betha na thahabu, o wĩra wa moko ma andũ.
16 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
Nĩĩrĩ tũnua, no ndĩaragia, nĩĩrĩ maitho, no ndĩonaga;
17 De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.
nĩĩrĩ matũ, no ndĩiguaga, o na ndĩrĩ mĩhũmũ tũnua-inĩ twayo.
18 De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.
Andũ arĩa mamĩthondekaga makaahaana o tayo, na noguo arĩa othe mamĩĩhokaga makaahaana.
19 Israels hus lofve Herran; lofver Herran, I af Aarons hus.
Inyuĩ nyũmba ya Isiraeli, goocai Jehova; Inyuĩ nyũmba ya Harũni, goocai Jehova;
20 I af Levi hus, lofver Herran; I som frukten Herran, lofver Herran.
Inyuĩ nyũmba ya Lawi, goocai Jehova; inyuĩ arĩa mũmwĩtigĩrĩte, goocai Jehova.
21 Lofvad vare Herren af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.
Jehova arogoocwo kuuma Zayuni, o we ũtũũraga kũu Jerusalemu. Goocai Jehova.