< Psaltaren 132 >

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Un cántico de los peregrinos que van a Jerusalén. Señor, acuérdate de David, y todo por lo que él pasó.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Él hizo una promesa al Señor, un pacto al Dios de Jacob:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
“No iré a casa, no iré a la cama,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
no me iré a dormir, ni tomaré una siesta,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
hasta que haya encontrado un lugar donde el Señor pueda vivir, un hogar para el Dios de Jacob”.
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
En Efrata, oímos hablar del arca del pacto, y la encontramos en los campos de Yagar.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Vayamos al lugar donde mora el Señor y postrémonos ante sus pies en adoración.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Ven, Señor, y entra a tu casa, tú y tu arca poderosa.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Que tus sacerdotes se revistan de bondad; que los que te son leales griten de alegría.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Por el bien David, tu siervo, no le des a la espalda a tu ungido.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
El Señor le hizo una promesa solemne a David, una que él una rompería, “pondré a uno de tus descendientes en tu trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Si tus hijos siguen mis leyes y los acuerdos que les enseñe, también sus descendientes se sentarán en el trono para siempre”.
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Porque el Señor ha escogido a Sión, y quiso hacer su trono allí, diciendo:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
“Esta siempre será mi casa; aquí es donde he de morar.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Proveeré a las personas de la ciudad todo lo que necesiten; alimentaré al pobre.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Revestiré a sus sacerdotes con salvación; y los que le son leales gritarán de alegría.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Haré el linaje de David aún más poderoso. He preparado una lámpara para mi ungido.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Humillaré a sus enemigos, pero las coronas que él use brillarán fuertemente”.

< Psaltaren 132 >