Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Lembra-te, Senhor, de David, e de todas as suas afflicções.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Como jurou ao Senhor, e fez votos ao poderoso de Jacob, dizendo:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
Certamente que não entrarei na tenda de minha casa, nem subirei ao leito da minha cama.
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
Não darei somno aos meus olhos, nem adormecimento ás minhas pestanas,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
Emquanto não achar logar para o Senhor, uma morada para o Poderoso de Jacob.
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Eis que ouvimos fallar d'ella em Ephrata, e a achámos no campo do bosque.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Entraremos nos seus tabernaculos: prostrar-nos-hemos ante o escabello de seus pés.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Levanta-te, Senhor, no teu repouso, tu e a arca da tua força.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Vistam-se os teus sacerdotes de justiça, e alegrem-se os teus sanctos.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Por amor de David, teu servo, não faças virar o rosto do teu ungido.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
O Senhor jurou na verdade a David: não se apartará d'ella: Do fructo do teu ventre porei sobre o teu throno.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Se os teus filhos guardarem o meu concerto, e os meus testemunhos, que eu lhes hei de ensinar, tambem os seus filhos se assentarão perpetuamente no teu throno.
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Porque o Senhor elegeu a Sião; desejou-a para a sua habitação, dizendo:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
Este é o meu repouso para sempre: aqui habitarei, pois o desejei.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Abençoarei abundantemente o seu mantimento; fartarei de pão os seus necessitados.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Vestirei os seus sacerdotes de salvação, e os seus sanctos saltarão de prazer.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Ali farei brotar a força de David: preparei uma lampada para o meu ungido.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Vestirei os seus inimigos de confusão; mas sobre elle florescerá a sua corôa.
