Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Das profundezas a ti clamo, ó Senhor.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Senhor, escuta a minha voz: sejam os teus ouvidos attentos á voz das minhas supplicas.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Se tu, Senhor, observares as iniquidades, Senhor, quem subsistirá?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Porém comtigo está o perdão, para que sejas temido.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Aguardo ao Senhor; a minha alma o aguarda, e espero na sua palavra.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

A minha alma aguarda ao Senhor, mais do que os guardas pela manhã, mais do que aquelles que vigiam pela manhã.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Espere Israel no Senhor, porque no Senhor ha misericordia, e n'elle ha abundante redempção.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

E elle remirá a Israel de todas as suas iniquidades.