Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Cantique des montées. Ils m’ont cruellement opprimé dès ma jeunesse, — qu’Israël le dise! —

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Ils m’ont cruellement opprimé dès ma jeunesse, mais ils n’ont pas prévalu contre moi.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Ils ont labouré mon dos, ils y ont tracé de longs sillons.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Mais Yahweh est juste: il a coupé les liens des méchants.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Qu’ils soient confondus et qu’ils reculent en arrière, tous ceux qui haïssent Sion!

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Qu’ils soient comme l’herbe des toits, qui sèche avant qu’on l’arrache.

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Le moissonneur n’en remplit pas sa main, ni celui qui lie les gerbes, son giron;

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

et les passants ne disent pas: « Que la bénédiction de Yahweh soit sur vous! » — « Nous vous bénissons au nom de Yahweh. »