Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

Dāvida svētku dziesma. Es priecājos ar tiem, kas uz mani saka: iesim Tā Kunga namā.

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Mūsu kājas stāvēs tavos vārtos, Jeruzāleme.

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jeruzāleme, kas atkal par pilsētu uzcelta, kas visapkārt sastiprināta,

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

Kurp tās ciltis iet, Tā Kunga ciltis, kā Israēlim pavēlēts, pateikt Tā Kunga vārdam.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Jo tur tie tiesas krēsli likti, Dāvida nama krēsli.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Vēlējiet mieru Jeruzālemei; lai labi klājās tiem, kas tevi mīļo.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Miers lai ir iekš taviem mūriem, labklāšana iekš taviem skaistiem namiem.

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

Savu brāļu un savu draugu labad es tev vēlēšu mieru.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

Tā Kunga, mūsu Dieva, nama labad, es meklēšu tavu labumu.