Psaltaren 121

1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

Svētku dziesma. Es paceļu savas acis uz tiem kalniem, no kurienes man nāk palīdzība.

2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

Mana palīdzība nāk no Tā Kunga, kas debesis un zemi radījis.

3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

Viņš tavai kājai neliks slīdēt; kas tevi pasargā, Tas nesnauž.

4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Redzi, Israēla sargs nesnauž un neguļ.

5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

Tas Kungs tevi pasargā; Tas Kungs ir tava ēna pa tavu labo roku,

6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

Ka dienā saule tevi nespiež, nedz mēnesis naktī.

7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

Tas Kungs lai tevi pasargā no visa ļauna, lai Viņš sarga tavu dvēseli.

8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

Tas Kungs lai pasargā tavu iziešanu un ieiešanu, no šī laika mūžīgi.