< Psaltaren 116 >

1 Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;
Men Perwerdigarni söyimen, Chünki U méning awazimni, yélinishlirimni anglighan.
2 Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.
Chünki U quliqini manga saldi, Shunga men barliq künlirimde Uninggha iltija qilip chaqirimen.
3 Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. (Sheol h7585)
Ölüm asaretliri méni chirmiwaldi; Tehtisaraning derdliri méni tutuwaldi; Men péshkellikke yoluqtum, elem tarttim; (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.
Shuning bilen men Perwerdigarning namigha toxtimay nida qildim: — «Sendin ötünimen, i Perwerdigar, Jénimni qutuldurghaysen!
5 Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.
Shepqetliktur Perwerdigar, heqqaniydur; Xudayimiz rehimdildur.
6 Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.
Perwerdigar nadanni saqlaydu; Men xarab ehwalgha chüshürüldum, U méni qutquzdi.
7 Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.
Hey jénim, qaytidin xatirjem bol; Chünki Perwerdigar séxiylik, méhribanliq körsetti;
8 Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.
Chünki Sen jénimni ölümdin, közlirimni yashlardin, Ayaghlirimni putlishishtin qutquzghansen.
9 Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.
Men Perwerdigar aldida tiriklerning zéminida mangimen;
10 Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.
Ishen’ginim üchün mundaq söz qilghanmen: — «Men qattiq xar qilin’ghanmen».
11 Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.
Jiddiyleshkinimdin: — «ademlerning hemmisi yalghanchi!» — Dégenmen.
12 Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?
Manga körsetken barliq yaxshiliqlirini men néme bilen Perwerdigargha qayturimen?
13 Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.
— Nijatliq qedehini qolumgha alimen, We Perwerdigarning namini chaqirip iltija qilimen;
14 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.
Men qilghan qesemlirimni Perwerdigar aldida ada qilimen; Berheq, Uning barliq xelqi aldida ularni ada qilimen.
15 Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.
Perwerdigarning neziride, Öz mömin bendilirining ölümi qimmetlik ishtur!
16 O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.
Ah Perwerdigar, men berheq Séning qulungdurmen; Men Séning qulungdurmen, dédikingning oghli ikenmen; Sen méning asaretlirimni yeshkensen;
17 Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.
Men Sanga teshekkür qurbanliqlirini sunimen, Perwerdigarning namini chaqirip iltija qilimen;
18 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;
Men qilghan qesemlirimni Perwerdigar aldida ada qilimen; Berheq, Uning barliq xelqi aldida ularni ada qilimen;
19 Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
Perwerdigarning öyining hoylilirida, Séning otturungda turup, i Yérusalém, [Qesemlirimni ada qilimen]! Hemdusana!

< Psaltaren 116 >