Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Pou direktè koral la; Yon Sòm David O Bondye lwanj mwen an, pa rete an silans!

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Paske yo te ouvri bouch desepsyon ak mechanste a kont mwen. Yo te pale kont mwen avèk yon lang k ap manti.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Anplis, yo te antoure mwen avèk pawòl ki plen rayisman E yo te goumen kont mwen san koz.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

An echanj pou lanmou m, yo te aji kon akizatè mwen; men mwen toujou ap priye.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Konsa, yo te rekonpanse mwen mal pou byen ak rayisman pou lanmou m.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Plase yon nonm mechan sou li e kite yon akizatè kanpe sou men dwat Li.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Lè l fin jije, kite li sòti koupab e kite lapriyè li devni peche.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Kite jou li yo vin mwens. Kite yon lòt moun pran pozisyon li.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Kite pitit li yo rete san papa, e kite madanm li vin vèv.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Kite pitit li yo mache egare, e mande nan lari. Kite yo chache yo nan kay kraze a kote yo rete.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Kite moun li dwe, sezi tout sa li posede e etranje yo piyaje tout sa li pwodwi.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Kite l rive ke nanpwen moun ki pou ofri li lanmou dous, Ni okenn moun ki pou fè gras a òfelen li yo.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Kite desandan li yo koupe retire nèt. Nan jenerasyon ki swiv yo, kite non yo efase nèt.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Kite inikite a papa zansèt li yo vin sonje devan SENYÈ a, E pa kite peche a manman l yo vin efase.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Kite yo devan SENYÈ a tout tan pou L koupe retire memwa yo sou latè,

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

akoz li pa t sonje montre lanmou dous, men te pèsekite e te aflije malere a, ak (sila) ki dekouraje nan kè l la, pou l mete yo a lanmò.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Anplis, li te renmen bay madichon. Konsa, madichon an te retounen sou li. Li pa t renmen beni. Konsa, sa te rete lwen l.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Men li te abiye li menm ak madichon tankou vètman, e sa te fonse nan kò l tankou dlo, tankou lwil, sa rive nan zo li.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Kite sa rive li tankou yon vètman k ap sèvi pou kouvri kò l, paske sentiwon sa a ap toujou mare l.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Kite SENYÈ a bay sa kon rekonpans akizatè mwen yo, ak (sila) ki pale mal kont nanm mwen yo.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Men Ou menm, O Bondye, SENYÈ a, aji dousman avè m pou koz a non Ou. Akoz lanmou dous Ou a bon, delivre m,

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

paske mwen aflije e malere. Kè m blese anndan m.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Mwen ap pase tankou yon lonbraj ki vin long. Mwen souke retire tankou krikèt volan.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Jenou m vin fèb nan fè jèn e chè m vin mèg, san grès.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Mwen menm, anplis, te vin yon repwòch a yo menm. Lè yo wè m, yo souke tèt yo.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Fè m sekou, O SENYÈ, Bondye mwen an. Sove mwen selon lanmou dous Ou a.

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Konsa, ya konnen ke sa te fèt pa men Ou, ke se Ou menm, SENYÈ a, ki te fè l.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Kite yo menm bay madichon sou mwen, men pou Ou menm, bay benediksyon. Lè yo leve, yo va wont, men sèvitè Ou a va fè kè kontan.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Kite akizatè mwen yo vin abiye ak dezonè. Kite yo kouvri yo menm ak pwòp wont yo tankou se avèk yon manto.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Avèk bouch mwen, mwen va bay anpil remèsiman a SENYÈ a. Nan mitan gwo foul la, mwen va louwe Li.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Paske Li kanpe kote men dwat malere a pou sove li de men a (sila) ki jije nanm li yo.