Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Pwovèb Salomon yo, fis a David la, wa Israël la:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
pou konnen sajès avèk enstriksyon, Pou dekouvri pawòl bon konprann yo,
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
Pou resevwa enstriksyon nan jan pou aji ak sajès, ladwati, jistis, menm jan pou tout moun;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Pou avèti san konprann yo e bay konesans ak pridans a jenn yo.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Yon nonm saj va tande, va grandi nan konesans li e yon nonm bon konprann va twouve konsèy ki saj,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Pou konprann yon pwovèb ak mo kache, pawòl a saj yo avèk devinèt yo.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Lakrent SENYÈ a se kòmansman sajès la; sila ki plen foli, meprize sajès ak lenstriksyon.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Tande byen, fis mwen an, lenstriksyon papa ou, e pa abandone leson a manman ou yo;
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Anverite, yo fè yon kouwòn byen bèl sou tèt ou, ak yon bèl dekorasyon nan kou ou.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Fis mwen an, si pechè yo vin tante ou, pa dakò.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Si yo di: “Vini avèk nou, annou kouche yon pyèj pou san, annou fè anbiskad pou inosan yo san koz;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Annou vale yo vivan tankou Sejou mò yo, menm an antye tankou sila k ap desann nan fòs yo. (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Nou va jwenn tout kalite byen presye, nou va ranpli lakay nou ak piyaj.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Tire osò pa ou ansanm ak nou. Nou tout va gen yon sèl bous”—
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Fis mwen an, pa mache nan chemen avèk yo. Anpeche pye ou antre sou wout yo,
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Paske pye yo kouri jwenn mal, e yo fè vit pou yo vèse san.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Anverite, se initil pou ouvri yon filè ak pen gaye devan nenpòt kalite zwazo;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
men yap kouche yon pyèj pou pwòp san pa yo. Yo fè anbiskad pou pwòp lavi pa yo.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Se konsa tout chemen yo ye a pou tout moun ki vin genyen pa mwayen vyolans. Se pwòp lavi yo kap vin rache.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Sajès rele fò nan lari. Li leve vwa li nan plas la.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Nan tèt lari ki gen zen yo, li kriye fò. Nan antre pòtay lari yo, li fè moun tande tout pawòl li yo:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Jiskilè, O moun san bon konprann yo, nou va renmen rete san konprann anyen? Pou mokè yo rejwi yo nan moke moun e moun san konprann yo rayi konesans?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Vire sou repwòch mwen an. Gade byen, mwen va vide lespri m sou nou. Mwen va fè nou konnen pawòl mwen yo.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Akoz mwen te rele nou e nou te refize; mwen te lonje men m, e pèsòn pa t okipe sa,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
men nou te neglije tout konsèy mwen yo, e nou pa t vle tande repwòch mwen;
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
konsa, mwen menm anplis, va ri sou malè nou yo. Mwen va moke nou lè gran laperèz la rive,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
lè gran laperèz nou rive tankou tanpèt e gwo dezas nou yo tankou toubiyon, lè gwo pwoblèm ak soufrans rive sou nou.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Nan lè sa a, yo va rele m, men mwen p ap reponn. Yo va chache mwen avèk dilijans, men yo p ap twouve m,
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
akoz yo te rayi konesans e pa t chwazi gen lakrent SENYÈ a.
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Yo te refize konsèy mwen. Yo te rejte tout repwòch mwen yo.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Pou sa, yo va manje fwi a pwòp chemen yo, e vant yo va vin plen ak pwòp manèv yo.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Paske chemen kwochi a moun san konprann yo va touye yo. Kè kontan a sila ki plen foli va detwi yo.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Men sila ki koute mwen an va viv ansekirite, e li va rete alèz san pè malè.”
