Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Alleluia. Give glory to the Lord, and call upon his name: declare his deeds among the Gentiles.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Sing to him, yea sing praises to him: relate all his wondrous works.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek the Lord.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Seek ye the Lord, and be strengthened: seek his face evermore.
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Remember his marvellous works which he hath done; his wonders, and the judgments of his mouth.
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
O ye seed of Abraham his servant; ye sons of Jacob his chosen.
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
He is the Lord our God: his judgments are in all the earth.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
He hath remembered his covenant for ever: the word which he commanded to a thousand generations.
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
Which he made to Abraham; and his oath to Isaac:
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
And he appointed the same to Jacob for a law, and to Israel for an everlasting testament:
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
Saying: To thee will I give the land of Chanaan, the lot of your inheritance.
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
When they were but a small number: yea very few, and sojourners therein:
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
And they passed from nation to nation, and from one kingdom to another people.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
He suffered no man to hurt them: and he reproved kings for their sakes.
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
Touch ye not my anointed: and do no evil to my prophets.
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
And he called a famine upon the land: and he broke in pieces all the support of bread.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
He sent a man before them: Joseph, who was sold for a slave.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
They humbled his feet in fetters: the iron pierced his soul,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
Until his word came. The word of the Lord inflamed him.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
The king sent, and he released him: the ruler of the people, and he set him at liberty.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
He made him master of his house, and ruler of all his possession.
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
That he might instruct his princes as himself, and teach his ancients wisdom.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
And Israel went into Egypt: and Jacob was a sojourner in the land of Cham.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
And he increased his people exceedingly: and strengthened them over their enemies,
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
He turned their heart to hate his people: and to deal deceitfully with his servants.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
He sent Moses his servant: Aaron the man whom he had chosen.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
He gave them power to shew his signs, and his wonders in the land of Cham.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
He sent darkness, and made it obscure: and grieved not his words.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
He turned their waters into blood, and destroyed their fish.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Their land brought forth frogs, in the inner chambers of their kings.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
He spoke, and there came divers sorts of flies and sciniphs in all their coasts.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
He gave them hail for rain, a burning fire in the land.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
And he destroyed their vineyards and their fig trees: and he broke in pieces the trees of their coasts.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
He spoke, and the locust came, and the bruchus, of which there was no number.
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
And they devoured all the grass in their land, and consumed all the fruit of their ground.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
And he slew all the firstborn in their land: the firstfruits of all their labour.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
And he brought them out with silver and gold: and there was not among their tribes one that was feeble.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Egypt was glad when they departed: for the fear of them lay upon them.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
He spread a cloud for their protection, and fire to give them light in the night.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
They asked, and the quail came: and he filled them with the bread of heaven.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
He opened the rock, and waters flowed: rivers ran down in the dry land.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
Because he remembered his holy word, which he had spoken to his servant Abraham.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
And he brought forth his people with joy, and his chosen with gladness.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
And he gave them the lands of the Gentiles: and they possessed the labours of the people:
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
That they might observe his justifications, and seek after his law.
