Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
| תפלה לעני כי יעטף ולפני יהוה ישפך שיחו יהוה שמעה תפלתי ושועתי אליך תבוא׃ |
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
| אל תסתר פניך ממני ביום צר לי הטה אלי אזנך ביום אקרא מהר ענני׃ |
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
| כי כלו בעשן ימי ועצמותי כמו קד נחרו׃ |
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
| הוכה כעשב ויבש לבי כי שכחתי מאכל לחמי׃ |
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
| מקול אנחתי דבקה עצמי לבשרי׃ |
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
| דמיתי לקאת מדבר הייתי ככוס חרבות׃ |
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
| שקדתי ואהיה כצפור בודד על גג׃ |
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
| כל היום חרפוני אויבי מהוללי בי נשבעו׃ |
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
| כי אפר כלחם אכלתי ושקוי בבכי מסכתי׃ |
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
| מפני זעמך וקצפך כי נשאתני ותשליכני׃ |
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
| ימי כצל נטוי ואני כעשב איבש׃ |
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
| ואתה יהוה לעולם תשב וזכרך לדר ודר׃ |
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
| אתה תקום תרחם ציון כי עת לחננה כי בא מועד׃ |
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
| כי רצו עבדיך את אבניה ואת עפרה יחננו׃ |
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
| וייראו גוים את שם יהוה וכל מלכי הארץ את כבודך׃ |
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
| כי בנה יהוה ציון נראה בכבודו׃ |
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
| פנה אל תפלת הערער ולא בזה את תפלתם׃ |
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
| תכתב זאת לדור אחרון ועם נברא יהלל יה׃ |
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
| כי השקיף ממרום קדשו יהוה משמים אל ארץ הביט׃ |
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
| לשמע אנקת אסיר לפתח בני תמותה׃ |
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
| לספר בציון שם יהוה ותהלתו בירושלם׃ |
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
| בהקבץ עמים יחדו וממלכות לעבד את יהוה׃ |
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
| ענה בדרך כחו קצר ימי׃ |
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
| אמר אלי אל תעלני בחצי ימי בדור דורים שנותיך׃ |
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
| לפנים הארץ יסדת ומעשה ידיך שמים׃ |
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
| המה יאבדו ואתה תעמד וכלם כבגד יבלו כלבוש תחליפם ויחלפו׃ |
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
| ואתה הוא ושנותיך לא יתמו׃ |
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
| בני עבדיך ישכונו וזרעם לפניך יכון׃ |
