Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Uchenjeri hwakavaka imba yahwo; hwakaveza mbiru dzahwo nomwe.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Hwakabika nyama yahwo; uye hukagadzira waini yahwo; hwakagadzirawo tafura yahwo.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Hwakatuma varandakadzi vahwo, uye hunodanidzira kubva panzvimbo yakakwirira kwazvo yeguta.
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Kuna avo vanoshayiwa njere hunoti, “Vose vasina uchenjeri ngavauye muno!
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Uyai, mudye zvokudya zvangu munwe waini yandagadzira.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Siyai nzira dzenyu dzisina mano mugorarama; fambai munzira yokunzwisisa.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
“Ani naani anorayira mudadi anozvitsvakira kutukwa; ani naani anotsiura munhu akaipa anozviwanira kutukwa.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Usatsiura mudadi kuti arege kukuvenga; tsiura munhu akachenjera uye achakuda.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Rayira munhu akachenjera uye achawedzera uchenjeri hwake; dzidzisa munhu akarurama uye achawedzera kudzidza kwake.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
“Kutya Jehovha ndiwo mavambo ouchenjeri, uye kuziva Iye Mutsvene ndiko kunzwisisa.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Nokuti neni mazuva ako achava mazhinji, uye makore achawedzerwa kuupenyu hwako.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Kana uri wakachenjera, uchenjeri hwako huchakupa mubayiro; kana uri mudadi, iwe woga ndiwe uchatambura.”
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Mukadzi benzi ane ruzha; haana kudzikama uye haana zivo.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Anogara pamusuo wemba yake, napachigaro chiri panzvimbo yakakwiririsa yeguta,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
achidanidzira kuna avo vanenge vachipfuura napo, vaya vanofamba zvakarurama nenzira yavo.
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Anoti kuna vaya vasina njere, “Vose vasina mano ngavauye muno!
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Mvura yakabiwa inozipa; zvokudya zvinodyirwa muchivande zvinonaka!”
