Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Ko, uchenjeri hahudanidziri here? Kunzwisisa hakusimudziri inzwi rako here?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Panzvimbo dzakakwirira panzira, pamharadzano dzenzira, ndipo pahumire;
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
parutivi rwamasuo okupinda muguta, pamikova, hunodanidzirisa huchiti,
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“Kwamuri, imi varume, ndinodanidzira; ndinosimudzira inzwi rangu kuvanhu vose.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Imi vasina mano, wanai uchenjeri; imi mapenzi, wanai kunzwisisa.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Teererai, nokuti ndine zvinhu zvinokosha zvokutaura; ndinozarura muromo wangu kuti nditaure zvakarurama.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Muromo wangu unotaura zvokwadi, nokuti miromo yangu inovenga zvakaipa.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Mashoko ose omuromo wangu akarurama; hapana kana rimwe rakakombama kana rakaipa.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Kune ane njere ose zvawo akarurama, akarurama kuna avo vane zivo.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Sarudza kurayira kwangu panzvimbo yesirivha, ruzivo panzvimbo yegoridhe rakaisvonaka,
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
nokuti uchenjeri hunokosha kupfuura marubhi, uye hapana chaungada chingaenzaniswa nahwo.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
“Ini, uchenjeri ndinogara pamwe chete navakachenjera; ndine ruzivo nenjere.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Kutya Jehovha ndiko kuvenga zvakaipa; ndinovenga kuzvikudza namanyawi, maitiro akaipa nokutaura kunonyangadza.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Zano nokutonga kwakanaka ndezvangu; ndine kunzwisisa nesimba.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Madzimambo anobata ushe neni uye vatongi vanodzika mirayiro yakarurama;
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
machinda anofambisa ushe neni, navakuru vose vanotonga panyika.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Ndinoda avo vanondida, uye vaya vanonditsvaka vanondiwana.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Pfuma nokukudzwa zvineni, upfumi hunogara nokururama.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Chibereko changu chakanaka kupfuura goridhe rakaisvonaka; zvandinobereka zvinopfuura sirivha yakaisvonaka.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Ndinofamba munzira dzokururama, pamakwara okururamisira,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
ndichipa upfumi kuna avo vanondida, uye ndichiita kuti matura avo azare.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
“Jehovha akandibudisa sebasa rake rokutanga pamabasa ake, kutangira mabasa ake akare;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
ndakagadzwa kubva pakusingaperi, kubva pakutanga, nyika isati yavapo.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Makungwa asati avapo, ndakaberekwa, pasati pava nezvitubu zvine mvura zhinji;
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
makomo asati aiswa munzvimbo dzawo, zvikomo zvisati zvavapo, ndakaberekwa,
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
asati aita nyika neminda kana guruva ripi zvaro renyika.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Ndakanga ndiripo paakaisa matenga munzvimbo dzawo, paakaita denderedzwa pamusoro pamakungwa,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
paakaita makore kudenga uye paakasimbisa zvitubu zvamakungwa,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
paakapa gungwa miganhu yaro kuti mvura dzirege kudarika zvaakarayira, uye paakateya nheyo dzenyika.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Ipapo ndini ndaiva mhizha parutivi rwake. Ndaigara ndichifara zuva nezuva, ndichifara nguva dzose pamberi pake,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
ndichifadzwa nenyika yake yose uye ndichifadzwa navanhu vose.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Saka zvino, vanakomana vangu, teererai kwandiri; vakaropafadzwa avo vanochengeta nzira dzangu.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Teererai kurayira kwangu mugova vakachenjera; musakushayira hanya.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Akaropafadzwa munhu anoteerera kwandiri, anorinda mazuva ose pamasuo angu. Anomira pamukova womusuo wangu.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Nokuti ani naani anondiwana anowana upenyu uye anogamuchira nyasha kubva kuna Jehovha.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Asi ani naani asingandiwani anozvikuvadza; vose vanondivenga vanoda rufu.”
