Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Filho meu, guarda as minhas palavras, e esconde dentro de ti os meus mandamentos.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Guarda os meus mandamentos, e vive; e a minha lei, como as meninas dos teus olhos.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Ata-os aos teus dedos, escreve-os na taboa do teu coração.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Dize á sabedoria, Tu és minha irmã; e á prudencia chama parenta.
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
Para te guardarem da mulher alheia, da estrangeira, que lisongeia com as suas palavras.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Porque da janella da minha casa, por minhas grades olhando eu,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Vi entre os simplices, descobri entre os moços, um mancebo falto de juizo,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Que passava pela rua junto á sua esquina, e seguia o caminho da sua casa;
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
No crepusculo, á tarde do dia, na tenebrosa noite e na escuridão;
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
E eis que uma mulher lhe saiu ao encontro, com enfeites de prostituta, e astuta de coração:
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Esta era alvoroçadora, e contenciosa; não paravam em sua casa os seus pés;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Agora por fóra, depois pelas ruas, e espreitando por todos os cantos:
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
E pegou d'elle, e o beijou; esforçou o seu rosto, e disse-lhe:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Sacrificios pacificos tenho comigo; hoje paguei os meus votos.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Por isto sahi ao encontro a buscar diligentemente a tua face, e te achei.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Já cobri a minha cama com cobertas de tapeçaria, com obras lavradas com linho fino do Egypto.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Já perfumei o meu leito com myrrha, aloes, e canella.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Vem, saciemo-nos de amores até pela manhã: alegremo-nos com amores.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Porque já o marido não está em sua casa: foi fazer uma jornada ao longe:
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Um saquitel de dinheiro levou na sua mão: ao dia apontado virá a sua casa.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Seduziu-o com a multidão das suas palavras, com as lisonjas dos seus labios o persuadiu.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Segue-a logo, como boi que vae ao matadouro, e como o louco ao castigo das prisões;
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Até que a frecha lhe atravesse o figado, como a ave que se apressa para o laço, e não sabe que está armado contra a sua vida.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Agora pois, filhos, dae-me ouvidos, e estae attentos ás palavras da minha bocca.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Não se desvie para os seus caminhos o teu coração, e não andes perdido nas suas veredas.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Porque a muitos feridos derribou; e são muitissimos os que por ella foram mortos.
