Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
My son, keep my words, And treasure up my commandments with thee!
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Keep my commandments and live! Yea, my teaching, as the apple of thine eye!
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Bind them upon thy fingers, Write them upon the tablet of thy heart!
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Say unto wisdom, “Thou art my sister!” And call understanding thy near acquaintance;
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
That they may keep thee from the wife of another, From the stranger, that useth smooth words.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
For through the window of my house, Through the lattice I was looking forth,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
And I saw among the simple ones, I discerned among the youths, A young man void of understanding.
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
He was passing through the street near her corner, And was going the way to her house,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
At twilight, in the evening, At midnight, yea, in the thick darkness.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
And, behold, a woman met him, In the attire of a harlot, and subtle of heart, —
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
One noisy and unruly, Whose feet abide not in her house;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Who is now in the streets, now in the broad places, And lurketh near every corner.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
She caught hold of him and kissed him, And with a shameless face said to him,
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“Thank-offerings have been upon me, And this day have I performed my vows;
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Therefore came I forth to meet thee, —Diligently to seek thy face, and I have found thee!
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
I have spread my bed with coverlets, With tapestry of the thread of Egypt.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
I have sprinkled my bed With myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Come, let us take our fill of love until the morning; Let us solace ourselves with caresses.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
For the good-man is not at home; He is gone a long journey;
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
He hath taken a purse of money with him; At the day of the full moon he will return.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
By her much fair speech she seduced him; By the smoothness of her lips she drew him away.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
He goeth after her straightway, As an ox goeth to the slaughter, Or as one in fetters to the chastisement of the fool,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Till an arrow strike through his liver; —As a bird hasteneth into the snare, And knoweth not that it is laid for its life.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Now, therefore, ye children, hearken to me, And attend to the words of my mouth!
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Let not thy heart turn aside to her ways; Go not astray in her paths!
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
For many are the wounded which she hath cast down; Yea, countless is the number of those slain by her.
