Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Me ba, yɛ aso ma me nyansa; tie me nhumu nsɛm no yiye,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
sɛnea ɛbɛma woahwɛ yiye, na wʼano akora nimdeɛ.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Efisɛ ɔbea aguaman ano sosɔ ɛwo, na ne kasa yɛ fɔmm sen ngo;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
nanso awiei no, ɛyɛ nwen sen bɔnwoma, ɛyɛ nam sɛ afoa anofanu.
Nʼanan kɔ owu mu; nʼanammɔntutu kɔ ɔda mu tee. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Onsusuw ɔkwan a ɛkɔ nkwa mu ho; nʼakwan yɛ kɔntɔnkye, nanso onnim.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Enti afei, me mma, muntie me; Monntwe mo ho mmfi nea meka ho.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Ɔkwan a ɛmmɛn no no na momfa so; mommmɛn ne fi pon ano,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
anyɛ saa a, mode mo ahoɔden bɛma afoforo na mode mo mfe ama otirimɔdenfo,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
anyɛ saa a, ahɔho bɛfom mo ahonyade na mo brɛ de ahonya akɔ afoforo fi.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
Mo nkwanna akyi, mubesi apini, bere a mo honam ne mo nipadua asa no.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Na moaka se, “Na mikyi ahohyɛso! Me koma ampɛ nteɛso!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Manyɛ osetie amma mʼakyerɛkyerɛfo na mantie me kwankyerɛfo asɛm.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Madu ɔsɛe ano wɔ asafo no nyinaa mu.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Nom nsu fi wʼankasa ahina mu, nsu a ɛteɛ fi wʼankasa abura mu.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
So ɛsɛ sɛ wʼasuti yiri fa mmɔnten so na wo nsuwa kokɔ ɔman aguabɔbea ana?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Ma ɛnyɛ wo nko ara de, a wo ne ahɔho nkyɛ da.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Nhyira nka wʼasubura na wʼani nnye wo mmrantebere mu yere ho.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Ɔte sɛ ɔtwe bere dɔfo, ɔwansan nuonyamfo; ma ne nufu nsɔ wʼani daa na ne dɔ nkyekyere wo.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Me ba, adɛn nti na woma ɔbea aguaman kyekyere wo? Adɛn nti na woda ɔbarima foforo bi yere kokom?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Awurade hu onipa akwan nyinaa, na ɔhwehwɛ ne nyinaa mu.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Omumɔyɛfo nnebɔne sum no afiri; na ne bɔne ahama kyekyere no papee.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Wobewu, esiane ahohyɛso a wonni nti, na wɔayera, esiane wɔn agyennyentwisɛm nti.
