Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Hijo mío, presta atención a mi sabiduría, inclina tu oído a mi enseñanza,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
para que guardes los consejos y tus labios conserven la instrucción.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Pues los labios de la mujer extraña destilan miel, y su paladar es más suave que el aceite;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
pero su fin es amargo como el ajenjo, cortante como espada de dos filos.
Sus pies se encaminan hacia la muerte, sus pasos llevan al scheol. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
No anda por la senda de la vida, va errando por caminos sin saber adónde.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Pues bien, escuchadme, hijos, y no os apartéis de las palabras de mi boca;
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
desvía de ella tu camino, y no te acerques a la puerta de su casa.
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
No sacrifiques tu honor a gente extraña ni tus años a un tirano,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
no sea que extraños se harten de tus bienes, y tus fatigas beneficien a casas ajenas,
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
y al fin tengas que gemir, después de consumir tu carne,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
y hayas de exclamar: “¡Cómo he podido aborrecer la instrucción, y rehusar en mi corazón la corrección!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Desoí la voz de los que me adoctrinaban y no quise oír a mis maestros.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Casi he llegado al colmo de los males, en medio del pueblo y de la asamblea.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Bebe el agua de tu aljibe y los raudales que manan de tu pozo.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
¿Por qué derramar fuera tus fuentes, por las plazas las corrientes de tu agua?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
¡Sean para ti solo, y no para los extraños a tu lado!
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
¡Sea tu fuente bendita, y alégrate con la esposa de tu mocedad!
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
¡Sea ella la gacela de tu amor, una cierva graciosa, embriáguenle sus pechos perpetuamente, y su amor te encante en todo tiempo!
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
¿Por qué, hijo mío, dejarte embaucar por la mujer extraña y abrazar el seno de la ajena?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Pues ante Yahvé están los caminos del hombre. Él mira todos sus pasos.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
El hombre malo será presa de sus propias iniquidades, y quedará enredado en los lazos de su pecado.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Perecerá por falta de disciplina, y andará perdido a causa de su gran necedad.
