Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Massa Kralı Lemuel'in sözleri, Annesinin ona öğrettikleri:
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
“Oğlum, rahmimin ürünü, ne diyeyim? Adaklarımın yanıtı oğlum, ne diyeyim?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Gücünü kadınlara, Gençliğini kralları mahvedenlere kaptırma!
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
“Şarap içmek krallara yakışmaz, ey Lemuel, Krallara yakışmaz! İçkiyi özlemek hükümdarlara yaraşmaz.
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Çünkü içince kuralları unutur, Mazlumun hakkını yerler.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
İçkiyi çaresize, Şarabı kaygı çekene verin.
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
İçsin ki yoksulluğunu unutsun, Artık sefaletini anmasın.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Ağzını hakkını savunamayan için, Kimsesizin davasını gütmek için aç.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Ağzını aç ve adaletle yargıla, Mazlumun, yoksulun hakkını savun.”
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Erdemli kadını kim bulabilir? Onun değeri mücevherden çok üstündür.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Kocası ona yürekten güvenir Ve kazancı eksilmez.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Kadın ona kötülükle değil, Yaşamı boyunca iyilikle karşılık verir.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Yün, keten bulur, Zevkle elleriyle işler.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Ticaret gemileri gibidir, Yiyeceğini uzaktan getirir.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Gün ağarmadan kalkar, Ev halkına yiyecek, hizmetçilerine paylarını verir.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Bir tarlayı gözüne kestirip satın alır, El emeğiyle kazandığı parayla bağ diker.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Giyinip kollarını sıvar, Canla başla çalışır.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Ticaretinin kârlı olduğunu bilir, Çırası gece boyunca yanar.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Eliyle örekeyi tutar, Avucunda iği tutar.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Mazluma kollarını açar, Yoksula elini uzatır.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Kar yağınca ev halkı için kaygılanmaz, Çünkü hepsinin iki kat giysisi vardır.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Yatak örtüleri dokur, Kendi giysileri ince mor ketendendir.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Kocası ülkenin ileri gelenleriyle oturup kalkar, Kent kurulunda iyi tanınır.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Kadın diktiği keten giysilerle Ördüğü kuşakları tüccara satar.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Güç ve onurla kuşanmıştır, Geleceğe güvenle bakar.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Ağzından bilgelik akar, Dili iyilik öğütler.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Ev halkının işlerini yönetir, Tembellik nedir bilmez.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Çocukları önünde ayağa kalkıp onu kutlar, Kocası onu över.
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
“Soylu işler yapan çok kadın var, Ama sen hepsinden üstünsün” der.
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Çekicilik aldatıcı, güzellik boştur; Ama RAB'be saygılı kadın övülmeye layıktır.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Ellerinin hak ettiğini verin kendisine, Yaptıkları için kent kurulunda övülsün.
