Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Massalı Yake oğlu Agur'un sözleri: Bu adam şöyle diyor: “Yoruldum, ey Tanrım, yoruldum ve tükendim.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Gerçekten ben insanların en cahiliyim, Bende insan aklı yok.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Bilgeliği öğrenmedim, Kutsal Olan'a ilişkin bilgiden de yoksunum.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Kim göklere çıkıp indi? Kim yeli avuçlarında topladı? Suları giysisiyle sarıp sarmalayan kim? Kim belirledi dünyanın sınırlarını? Adı nedir, oğlunun adı nedir, biliyorsan söyle!
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Tanrı'nın her sözü güvenilirdir, O kendisine sığınan herkese kalkandır.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
O'nun sözüne bir şey katma, Yoksa seni azarlar, yalancı çıkarsın.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Ey Tanrı, iki şey diledim senden: Ben ölmeden bunları esirgeme benden.
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Sahtekârlığı, yalanı benden uzak tut, Bana ne yoksulluk ne de zenginlik ver; Payıma düşen ekmeği ver, yeter.
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
Yoksa bolluktan, ‘Kimmiş RAB?’ diye seni yadsır, Ya da yoksulluktan çalar Ve Tanrım'ın adını lekelemiş olurum.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
“Köleyi efendisine çekiştirme, Yoksa sana lanet eder, sen de suçlu çıkarsın.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
Öyleleri var ki, babalarına lanet eder, Annelerine değer vermezler.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
Öyleleri var ki, kendilerini tertemiz sanırlar, Oysa kötülüklerinden arınmış değiller.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
Öyleleri var ki, kendilerinden üstün kimse yok sanır, Herkese tepeden bakarlar.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
Öyleleri var ki, dişleri kılıç, çeneleri bıçaktır, Mazlumlarla yoksulları yutup yeryüzünden yok ederler.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
Sülüğün iki kızı vardır, adları ‘Ver, ver’dir. Hiç doymayan üç şey, ‘Yeter’ demeyen dört şey vardır:
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Ölüler diyarı, kısır rahim, Suya doymayan toprak ve ‘Yeter’ demeyen ateş. (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
Babasıyla alay edenin, annesinin sözünü hor görenin Gözünü vadideki kargalar oyacak; O akbabalara yem olacak.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Aklımın ermediği üç şey, Anlamadığım dört şey var:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
Kartalın gökyüzünde, Yılanın kayada, Geminin denizde izlediği yol Ve erkeğin genç kızla tuttuğu yol.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Zina eden kadının yolu da şöyledir: Yer, ağzını siler, Sonra da, ‘Suç işlemedim’ der.
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Yeryüzü üç şeyin altında sarsılır; Katlanamadığı dört şey vardır:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
Kölenin kral olması, Budalanın doyması,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
Nefret edilen kadının evlenmesi Ve hizmetçinin hanımının yerine geçmesi.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
“Dünyada dört küçük yaratık var ki, Çok bilgece davranırlar:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
Karıncalar güçlü olmayan bir topluluktur, Ama yiyeceklerini yazdan biriktirirler.
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
Kaya tavşanları da güçsüz bir topluluktur, Ama yuvalarını kaya kovuklarında yaparlar.
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
Çekirgelerin kralı yoktur, Ama bölük bölük ilerlerler.
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
Kertenkele elle bile yakalanır, Ama kral saraylarında bulunur.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
“Yürüyüşü gösterişli üç yaratık, Davranışı gösterişli dört yaratık var:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
Hayvanların en güçlüsü olan Ve hiçbir şeyin önünde pes etmeyen aslan,
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
Tazı, teke Ve ordusunun başındaki kral.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
“Eğer budala gibi kendini yücelttinse Ya da kötülük tasarladınsa, Dur ve düşün!
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Çünkü nasıl sütü dövünce tereyağı, Burnu sıkınca kan çıkarsa, Öfkeyi kurcalayınca da kavga çıkar.”
