Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Kong Lemuels ord, den lærdom som hans mor innprentet ham:
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Hvad skal jeg si til dig, min sønn, du mitt livs sønn, du mine løfters sønn?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Gi ikke kvinner din kraft, og gå ikke på veier som fører til ødeleggelse for konger!
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Det sømmer sig ikke for konger, Lemuel, det sømmer sig ikke for konger å drikke vin, heller ikke for fyrster å drikke sterk drikk,
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
forat de ikke skal drikke og glemme hvad der er lov, og forvende retten for alle arminger.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Gi sterk drikk til den som er sin undergang nær, og vin til den som er bedrøvet i sjelen!
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
La ham få drikke, så han glemmer sin fattigdom og ikke mere kommer sin møie i hu!
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Oplat din munn for den stumme, for alle deres sak som er nær ved å forgå!
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Oplat din munn, døm rettferdig og hjelp armingen og den fattige til hans rett!
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
En god hustru - hvem finner henne? Langt mere enn perler er hun verd.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Hennes manns hjerte liter på henne, og på vinning skorter det ikke.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Hun gjør ham godt og intet ondt alle sitt livs dager.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Hun sørger for ull og lin, og hennes hender arbeider med lyst.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Hun er som en kjøbmanns skib; hun henter sitt brød langveisfra.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Hun står op mens det ennu er natt, og gir sine husfolk brød og sine piker deres arbeid for dagen.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Hun tenker på en mark og får den; for det hun tjener med sine hender, planter hun en vingård.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Hun omgjorder sine lender med kraft og gjør sine armer sterke.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Hun merker at det går godt med hennes arbeid; hennes lampe slukkes ikke om natten.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Hun legger sine hender på rokken, og hennes fingrer tar fatt på tenen.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Hun åpner sin hånd for den trengende og rekker ut sine hender til den fattige.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Hun frykter ikke sneen for sitt hus; for hele hennes hus er klædd i skarlagenfarvet ull.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Hun gjør sig tepper; fint lin og purpur er hennes klædning.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Hennes mann er kjent i byens porter, der han sitter sammen med landets eldste.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Hun gjør skjorter og selger dem, og belter leverer hun til kjøbmannen.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Kraft og verdighet er hennes klædebon, og hun ler av den kommende tid.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Hun oplater sin munn med visdom, og kjærlig formaning er på hennes tunge.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Hun holder øie med hvorledes det går til i hennes hus, og dovenskaps brød eter hun ikke.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Hennes sønner står op og priser henne lykkelig; hennes mann står op og roser henne:
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
Det finnes mange dyktige kvinner, men du overgår dem alle.
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Ynde sviker, og skjønnhet forgår; en kvinne som frykter Herren, hun skal prises.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Gi henne av hennes arbeids frukt, og hennes gjerninger skal prise henne i byens porter.
