Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
レムエル王のことば即ちその母の彼に敎へし箴言なり
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
わが子よ何を言んか わが胎の子よ何をいはんか 我が願ひて得たる子よ何をいはんか
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
なんぢの力を女につひやすなかれ 王を滅すものに汝の途をまかする勿れ
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
レムエルよ酒を飮は王の爲べき事に非ず 王の爲べき事にあらず 醇醪を求むるは牧伯の爲すべき事にあらず
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
恐くは酒を飮て律法をわすれ 且すべて惱まさるる者の審判を枉げん
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
醇醪を亡びんとする者にあたへ 酒を心の傷める者にあたへよ
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
かれ飮てその貧窮をわすれ 復その苦楚を憶はざるべし
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
なんぢ瘖者のため又すべての孤者の訟のために口をひらけ
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
なんぢ口をひらきて義しき審判をなし貧者と窮乏者の訟を糺せ
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
誰か賢き女を見出すことを得ん その價は眞珠よりも貴とし
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
その夫の心は彼を恃み その產業は乏しくならじ
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
彼が存命ふる間はその夫に善事をなして惡き事をなさず
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
彼は羊の毛と麻とを求め喜びて手から操き
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
商賈の舟のごとく遠き國よりその糧を運び
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
夜のあけぬ先に起てその家人に糧をあたへ その婢女に日用の分をあたふ
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
田畝をはかりて之を買ひ その手の操作をもて葡萄園を植ゑ
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
力をもて腰に帶し その手を強くす
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
彼はその利潤の益あるを知る その燈火は終夜きえず
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
かれ手を紡線車にのべ その指に紡錘をとり
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
手を貧者にのべ 手を困苦者に舒ぶ
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
彼は家人の爲に雪をおそれず 蓋その家人みな蕃紅の衣をきればなり
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
彼はおのれの爲に美しき褥子をつくり 細布と紫とをもてその衣とせり
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
その夫はその地の長老とともに邑の門に坐するによりて人に知るるなり
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
彼は細布の衣を製りてこれをうり 帶をつくりて商賈にあたふ
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
彼は筋力と尊貴とを衣とし且のちの日を笑ふ
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
彼は口を啓きて智慧をのぶ 仁愛の敎誨その舌にあり
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
かれはその家の事を鑒み 怠惰の糧を食はず
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
その衆子は起て彼を祝す その夫も彼を讃ていふ
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
賢く事をなす女子は多けれども 汝はすべての女子に愈れり
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
艶麗はいつはりなり 美色は呼吸のごとし 惟ヱホバを畏るる女は譽られん
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
その手の操作の果をこれにあたへ その行爲によりてこれを邑の門にほめよ
