Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
Synu můj, na učení mé nezapomínej, ale přikázaní mých nechať ostříhá srdce tvé.
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Dlouhosti zajisté dnů, i let života i pokoje přidadí tobě.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Milosrdenství a pravda nechť neopouštějí tě, přivaž je k hrdlu svému, napiš je na tabuli srdce svého,
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
A nalezneš milost a prospěch výborný před Bohem i lidmi.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Doufej v Hospodina celým srdcem svým, na rozumnost pak svou nezpoléhej.
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Na všech cestách svých snažuj se jej poznávati, a onť spravovati bude stezky tvé.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Nebývej moudrý sám u sebe; boj se Hospodina, a odstup od zlého.
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Toť bude zdraví životu tvému, a rozvlažení kostem tvým.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Cti Hospodina z statku svého, a z nejpřednějších věcí všech úrod svých,
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
A naplněny budou stodoly tvé hojností, a presové tvoji mstem oplývati budou.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
Kázně Hospodinovy, synu můj, nezamítej, aniž sobě oškliv domlouvání jeho.
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
Nebo kohož miluje Hospodin, tresce, a to jako otec syna, jejž libuje.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Blahoslavený člověk nalézající moudrost, a člověk vynášející opatrnost.
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
Lépeť jest zajisté těžeti jí, nežli těžeti stříbrem, anobrž nad výborné zlato užitek její.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Dražší jest než drahé kamení, a všecky nejžádostivější věci tvé nevrovnají se jí.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Dlouhost dnů v pravici její, a v levici její bohatství a sláva.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Cesty její cesty utěšené, a všecky stezky její pokojné.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Stromem života jest těm, kteříž jí dosahují, a kteříž ji mají, blahoslavení jsou.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Hospodin moudrostí založil zemi, utvrdil nebesa opatrností.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Uměním jeho propasti protrhují se, a oblakové vydávají rosu.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
Synu můj, nechť neodcházejí ty věci od očí tvých, ostříhej zdravého naučení a prozřetelnosti.
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
I budeť to životem duši tvé, a ozdobou hrdlu tvému.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Tehdy choditi budeš bezpečně cestou svou, a v nohu svou neurazíš se.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Když lehneš, nebudeš se strašiti, ale odpočívati budeš, a bude libý sen tvůj.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Nelekneš se strachu náhlého, ani zpuštění bezbožníků, když přijde.
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
Nebo Hospodin bude doufání tvé, a ostříhati bude nohy tvé, abys nebyl lapen.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Nezadržuj dobrodiní potřebujícím, když s to býti můžeš, abys je činil.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Neříkej bližnímu svému: Odejdi, potom navrať se, a zítrať dám, maje to u sebe.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Neukládej proti bližnímu svému zlého, kterýž s tebou dověrně bydlí.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Nevaď se s člověkem bez příčiny, jestližeť neučinil zlého.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Nechtěj záviděti muži dráči, aniž zvoluj které cesty jeho.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
Nebo ohavností jest Hospodinu převrácenec, ale s upřímými tajemství jeho.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Zlořečení Hospodinovo jest v domě bezbožníka, ale příbytku spravedlivých žehná:
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Poněvadž posměvačům on se posmívá, pokorným pak dává milost.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Slávu moudří dědičně obdrží, ale blázny hubí pohanění.
