Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Ne glorieris in crastinum, ignorans quid superventura pariat dies.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Laudet te alienus, et non os tuum: extraneus, et non labia tua.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
Grave est saxum, et onerosa arena: sed ira stulti utroque gravior.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Ira non habet misericordiam, nec erumpens furor: et impetum concitati ferre quis poterit?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Melior est manifesta correptio, quam amor absconditus.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Meliora sunt vulnera diligentis, quam fraudulenta oscula odientis
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
Anima saturata calcabit favum: et anima esuriens etiam amarum pro dulci sumet.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
Sicut avis transmigrans de nido suo, sic vir qui derelinquit locum suum.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Unguento et variis odoribus delectatur cor: et bonis amici consiliis anima dulcoratur.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Amicum tuum, et amicum patris tui ne dimiseris: et domum fratris tui ne ingrediaris in die afflictionis tuæ. Melior est vicinus iuxta, quam frater procul.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
Stude sapientiæ fili mi, et lætifica cor meum, ut possis exprobranti respondere sermonem.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
Astutus videns malum, absconditus est: parvuli transeuntes sustinuerunt dispendia.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Tolle vestimentum eius, qui spopondit pro extraneo: et pro alienis, aufer ei pignus.
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
Qui benedicit proximo suo voce grandi, de nocte consurgens maledicenti similis erit.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
Tecta perstillantia in die frigoris, et litigiosa mulier comparantur:
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
qui retinet eam, quasi qui ventum teneat, et oleum dexteræ suæ vocabit.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Ferrum ferro exacuitur, et homo exacuit faciem amici sui.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
Qui servat ficum, comedet fructus eius: et qui custos est domini sui, glorificabitur.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Quomodo in aquis resplendent vultus prospicientium, sic corda hominum manifesta sunt prudentibus.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Infernus et perditio numquam implentur: similiter et oculi hominum insatiabiles: (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
Quomodo probatur in conflatorio argentum, et in fornace aurum: sic probatur homo ore laudantis. Cor iniqui inquirit mala, cor autem rectum inquirit scientiam.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Si contuderis stultum in pila quasi ptisanas feriente desuper pilo, non auferetur ab eo stultitia eius.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Diligenter agnosce vultum pecoris tui, tuosque greges considera:
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
Non enim habebis iugiter potestatem: sed corona tribuetur in generationem et generationem.
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
Aperta sunt prata, et apparuerunt herbæ virentes, et collecta sunt fœna de montibus.
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
Agni ad vestimentum tuum: et hœdi, ad agri pretium.
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
Sufficiat tibi lac caprarum in cibos tuos, et in necessaria domus tuæ: et ad victum ancillis tuis.
