< Ordspråksboken 2 >

1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Mon fils, si tu reçois mes paroles, Et si tu gardes avec toi mes préceptes,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
Si tu rends ton oreille attentive à la sagesse, Et si tu inclines ton cœur à l’intelligence;
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
Oui, si tu appelles la sagesse, Et si tu élèves ta voix vers l’intelligence,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
Si tu la cherches comme l’argent, Si tu la poursuis comme un trésor,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Alors tu comprendras la crainte de l’Éternel, Et tu trouveras la connaissance de Dieu.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Car l’Éternel donne la sagesse; De sa bouche sortent la connaissance et l’intelligence;
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Il tient en réserve le salut pour les hommes droits, Un bouclier pour ceux qui marchent dans l’intégrité,
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
En protégeant les sentiers de la justice Et en gardant la voie de ses fidèles.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Alors tu comprendras la justice, l’équité, La droiture, toutes les routes qui mènent au bien.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Car la sagesse viendra dans ton cœur, Et la connaissance fera les délices de ton âme;
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
La réflexion veillera sur toi, L’intelligence te gardera,
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Pour te délivrer de la voie du mal, De l’homme qui tient des discours pervers,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
De ceux qui abandonnent les sentiers de la droiture Afin de marcher dans des chemins ténébreux,
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
Qui trouvent de la jouissance à faire le mal, Qui mettent leur plaisir dans la perversité,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Qui suivent des sentiers détournés, Et qui prennent des routes tortueuses;
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Pour te délivrer de la femme étrangère, De l’étrangère qui emploie des paroles doucereuses,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Qui abandonne l’ami de sa jeunesse, Et qui oublie l’alliance de son Dieu;
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Car sa maison penche vers la mort, Et sa route mène chez les morts:
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Aucun de ceux qui vont à elle ne revient, Et ne retrouve les sentiers de la vie.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Tu marcheras ainsi dans la voie des gens de bien, Tu garderas les sentiers des justes.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Car les hommes droits habiteront le pays, Les hommes intègres y resteront;
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Mais les méchants seront retranchés du pays, Les infidèles en seront arrachés.

< Ordspråksboken 2 >