Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Bedre er en fattig som vandrer i ustraffelighet, enn en mann med falske leber, som tillike er en dåre.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Også den som ikke bruker omtanke, går det ille, og den som er for snar på foten, treder feil.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Menneskets egen dårskap ødelegger hans vei, men i sitt hjerte vredes han på Herren.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Rikdom skaper mange venner, den fattige blir skilt fra sin venn.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Et falskt vidne skal ikke bli ustraffet, og den som taler løgn, skal ikke komme unda.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Mange smigrer for den gavmilde, og enhver er venn med den som er rundhåndet.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Den fattiges frender hater ham alle; enda mere holder hans venner sig borte fra ham. Han jager efter ord som ikke er å finne.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Den som vinner forstand, elsker sitt liv; den som holder fast ved visdom, finner lykke.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Et falskt vidne skal ikke bli ustraffet, og den som taler løgn, skal omkomme.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Vellevnet høver ikke for en dåre, enda mindre høver det for en træl å herske over fyrster.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Et menneskes klokskap gjør ham langmodig, og det er hans ære at han overser krenkelser.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
En konges vrede er som løvens brøl, men hans yndest som dugg på urter.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
En uforstandig sønn er bare til ulykke for sin far, og en kvinnes tretter er et stadig takdrypp.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Hus og gods er en arv fra foreldre, men en forstandig kvinne er en gave fra Herren.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Dovenskap senker i dyp søvn, og den late skal hungre.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Den som holder budet, holder sig selv i live; den som ikke akter på sin ferd, skal miste sitt liv.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Den som forbarmer sig over den fattige, låner til Herren, og Herren skal gjengjelde ham hans velgjerning.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Tukt din sønn, for det er ennu håp; men la dig ikke drive til å drepe ham!
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Den hvis vrede er stor, bør bøte; for dersom du hjelper ham, får du gjøre det atter og atter.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Hør på råd og ta imot tukt, så du kan bli vis til slutt!
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Det er mange tanker i en manns hjerte, men Herrens råd skal få fremgang.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Et menneskes miskunnhet er hans glede, og en fattig er lykkeligere enn en stormann som lyver.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
Herrens frykt fører til liv, og mett får en gå til hvile uten å bli hjemsøkt med ulykke.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Den late stikker sin hånd i fatet, men fører den ikke engang tilbake til sin munn.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Slå spotteren, så vil den uforstandige bli klok; vis den forstandige til rette, så vil han komme til innsikt og kunnskap.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Den som bruker vold mot sin far og jager sin mor bort, er en dårlig, en skamløs sønn.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Hold op, min sønn, med å høre på formaning, når du allikevel bare forviller dig bort fra kunnskaps ord!
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Et ugudelig vidne spotter det som rett er, og de gudløses munn sluker urett.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Straffedommer er fastsatt for spotterne og pryl for dårers rygg.
