< Ordspråksboken 19 >
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Nabags savā vientiesībā staigādams ir labāks, nekā ģeķis ar netiklu muti.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Arī pārsteigšanās bez ziņas nav laba, un ātri skrejot klūp.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Ģeķība cilvēkam sajauc ceļus, ka viņa sirds kurn pret To Kungu.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Manta pieved daudz draugu, bet nabagu draugs atstāj.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Nepatiess liecinieks nesodīts nepaliks, un kas melus runā, neizglābsies.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Augstam kungam daudz pieglaužas, un ikkatrs ir devīgam vīram draugs.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Nabagu ienīst visi viņa brāļi, cik vairāk viņa draugi no viņa atraujas; meklē tos pirmos vārdus, to nav.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Kas gudrību panāk, mīl savu dvēseli; kas ar prātu dzīvo, atrod labumu.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Nepatiess liecinieks nesodīts nepaliks, un kas droši melus runā, aizies postā.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Ģeķim nepieder kārumā dzīvot, ne vēl kalpam pār kungiem valdīt.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Prātīgs cilvēks ir lēns uz dusmām, un viņa rota ir, kaitināšanu aizmirst.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Ķēniņa dusmība ir kā jauna lauvas rūkšana; bet Viņa žēlastība kā rasa uz zāles.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Ģeķīgs dēls ir tēvam par sirdēstiem, un sievas riešana ir pilēšana bez gala.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Namu un mantu manto no vecākiem, bet prātīgu sievu no Tā Kunga.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Slinkums iemidzina miegā, un kūtra dvēsele cietīs badu.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Kas mācību sargā, tas sargā savu dvēseli; kas savu ceļu neņem vērā, tas mirs.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Kas par nabagu apžēlojās, tas aizdod Tam Kungam, un tas tam atmaksās viņa labdarīšanu.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Pārmāci savu dēlu, kamēr vēl cerība, bet nedod savai dvēselei vaļas, viņu nokaut.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Kam liela sirds, tam jācieš sods; jo gribi novērst, jo iet vairumā.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Klausi padomam un pieņem mācību, ka tu pēcgalā palieci gudrs.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Cilvēka sirdī ir daudz nodomu, bet Tā Kunga padoms, tas pastāv.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Cilvēka gods ir labu darīt, un nabags ir labāks, nekā melkulis.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
Tā Kunga bijāšana ir uz dzīvību; jo tāds būs paēdis un dzīvos, ļauna neaizskarts.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Sliņķis slēpj roku azotē, pat pie mutes viņš to neliek.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Per garzobi, tad tas nejēga atjēgs, un pamāci prātīgo, tad viņš atzīs, kas der.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Kas tēvu posta un māti izdzen, tas ir bezkaunīgs un negants bērns.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Neklausi, mans bērns, mācībai, kas nomaldina no gudrības vārdiem.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Nelieša liecinieks apsmej tiesu, un bezdievīgo mute ierij netaisnību.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Garzobiem sodība gatava un pēriens ģeķu mugurai.