Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Lepší jest chudý, jenž chodí v upřímnosti své, nežli převrácený ve rtech svých, kterýž jest blázen.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Jistě že bez umění duši není dobře, a kdož jest kvapných noh, hřeší.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Bláznovství člověka převrací cestu jeho, ačkoli proti Hospodinu zpouzí se srdce jeho.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Statek přidává přátel množství, ale chudý od přítele svého odloučen bývá.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Svědek falešný nebude bez pomsty, a kdož mluví lež, neuteče.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Mnozí pokoří se před knížetem, a každý jest přítel muži štědrému.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Všickni bratří chudého v nenávisti jej mají; čím více přátelé jeho vzdalují se od něho! Když volá za nimi, není jich.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Ten, kdož miluje duši svou, nabývá moudrosti, a ostříhá opatrnosti, aby nalezl dobré.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Svědek falešný nebude bez pomsty, a kdož mluví lež, zahyne.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Nesluší na blázna rozkoš, a ovšem, aby služebník nad knížaty panoval.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Rozum člověka zdržuje hněv jeho, a čest jeho jest prominouti provinění.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Prchlivost královská jako řvání mladého lva jest, a ochotnost jeho jako rosa na bylinu.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Trápení otci svému jest syn bláznivý, a ustavičné kapání žena svárlivá.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Dům a statek jest po rodičích, ale od Hospodina manželka rozumná.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Lenost přivodí tvrdý sen, a duše váhavá lačněti bude.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Ten, kdož ostříhá přikázaní, ostříhá duše své; ale kdož pohrdá cestami svými, zahyne.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Kdo uděluje chudému, půjčuje Hospodinu, a onť za dobrodiní jeho odplatí jemu.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Tresci syna svého, dokudž jest o něm naděje, a k zahynutí jeho neodpouštěj jemu duše tvá.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Veliký hněv ukazuj, odpouštěje trestání, proto že poněvadž odpouštíš, potom více trestati budeš.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Poslouchej rady, a přijímej kázeň, abys vždy někdy moudrý byl.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Mnozí úmyslové jsou v srdci člověka, ale uložení Hospodinovo toť ostojí.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Žádaná věc člověku jest dobře činiti jiným, ale počestnější jest chudý než muž lživý.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
Bázeň Hospodinova k životu. Takový jsa nasycen, bydlí, aniž neštěstím navštíven bývá.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Lenivý schovává ruku svou za ňadra, ani k ústům svým jí nevztáhne.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Ubí posměvače, ať se hlupec dovtípí; a potresci rozumného, ať porozumí umění.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Syn, kterýž hanbu a lehkost činí, hubí otce, a zahání matku.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Přestaň, synu můj, poslouchati učení, kteréž od řečí rozumných odvozuje.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Svědek nešlechetný posmívá se soudu, a ústa bezbožných přikrývají nepravost.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Nebo na posměvače hotoví jsou nálezové, a rány na hřbet bláznů.
