< Ordspråksboken 15 >

1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
La risposta dolce calma il furore, ma la parola dura eccita l’ira.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
La lingua dei savi è ricca di scienza, ma la bocca degli stolti sgorga follia.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Gli occhi dell’Eterno sono in ogni luogo, osservando i cattivi ed i buoni.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
La lingua che calma, è un albero di vita, ma la lingua perversa strazia lo spirito.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
L’insensato disdegna l’istruzione di suo padre, ma chi tien conto della riprensione diviene accorto.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Nella casa del giusto v’è grande abbondanza, ma nell’entrate dell’empio c’è turbolenza.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Le labbra dei savi spargono scienza, ma non così il cuore degli stolti.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Il sacrifizio degli empi è in abominio all’Eterno, ma la preghiera degli uomini retti gli è grata.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
La via dell’empio è in abominio all’Eterno, ma egli ama chi segue la giustizia.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Una dura correzione aspetta chi lascia la diritta via; chi odia la riprensione morrà.
11 Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
Il soggiorno de’ morti e l’abisso stanno dinanzi all’Eterno; quanto più i cuori de’ figliuoli degli uomini! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Il beffardo non ama che altri lo riprenda; egli non va dai savi.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Il cuore allegro rende ilare il volto, ma quando il cuore è triste, lo spirito è abbattuto.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Il cuor dell’uomo intelligente cerca la scienza, ma la bocca degli stolti si pasce di follia.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Tutt’i giorni dell’afflitto sono cattivi, ma il cuor contento è un convito perenne.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Meglio poco col timor dell’Eterno, che gran tesoro con turbolenza.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Meglio un piatto d’erbe, dov’è l’amore, che un bove ingrassato, dov’è l’odio.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
L’uomo iracondo fa nascere contese, ma chi è lento all’ira acqueta le liti.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
La via del pigro è come una siepe di spine, ma il sentiero degli uomini retti è piano.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Il figliuol savio rallegra il padre, ma l’uomo stolto disprezza sua madre.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
La follia è una gioia per chi è privo di senno, ma l’uomo prudente cammina retto per la sua via.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
I disegni falliscono, dove mancano i consigli; ma riescono, dove son molti i consiglieri.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Uno prova allegrezza quando risponde bene; e com’è buona una parola detta a tempo!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Per l’uomo sagace la via della vita mena in alto e gli fa evitare il soggiorno de’ morti, in basso. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
L’Eterno spianta la casa dei superbi, ma rende stabili i confini della vedova.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
I pensieri malvagi sono in abominio all’Eterno, ma le parole benevole son pure agli occhi suoi.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Chi è avido di lucro conturba la sua casa, ma chi odia i regali vivrà.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Il cuor del giusto medita la sua risposta, ma la bocca degli empi sgorga cose malvage.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
L’Eterno è lungi dagli empi, ma ascolta la preghiera dei giusti.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Uno sguardo lucente rallegra il cuore; una buona notizia impingua l’ossa.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
L’orecchio attento alla riprensione che mena a vita, dimorerà fra i savi.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Chi rigetta l’istruzione disprezza l’anima sua, ma chi dà retta alla riprensione acquista senno.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Il timor dell’Eterno è scuola di sapienza; e l’umiltà precede la gloria.

< Ordspråksboken 15 >