Ordspråksboken 28
1 Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
L’empio fugge senza che alcuno lo perseguiti, ma il giusto se ne sta sicuro come un leone.
2 För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
Per i suoi misfatti i capi d’un paese son numerosi, ma, con un uomo intelligente e pratico delle cose, l’ordine dura.
3 En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
Un povero che opprime i miseri è come una pioggia che devasta e non dà pane.
4 De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
Quelli che abbandonano la legge, lodano gli empi; ma quelli che l’osservano, fan loro la guerra.
5 Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
Gli uomini dati al male non comprendono ciò ch’è giusto, ma quelli che cercano l’Eterno comprendono ogni cosa.
6 Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
Meglio il povero che cammina nella sua integrità, del perverso che cammina nella doppiezza, ed è ricco.
7 Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
Chi osserva la legge è un figliuolo intelligente, ma il compagno dei ghiottoni fa vergogna a suo padre.
8 Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
Chi accresce i suoi beni con gl’interessi e l’usura, li aduna per colui che ha pietà dei poveri.
9 Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
Se uno volge altrove gli orecchi per non udire la legge, la sua stessa preghiera è un abominio.
10 Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
Chi induce i giusti a battere una mala via cadrà egli stesso nella fossa che ha scavata; ma gli uomini integri erediteranno il bene.
11 En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
Il ricco si reputa savio, ma il povero ch’è intelligente, lo scruta.
12 När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
Quando i giusti trionfano, la gloria è grande; ma, quando gli empi s’innalzano, la gente si nasconde.
13 Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
Chi copre le sue trasgressioni non prospererà, ma chi le confessa e le abbandona otterrà misericordia.
14 Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
Beato l’uomo ch’è sempre timoroso! ma chi indura il suo cuore cadrà nella sfortuna.
15 En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
Un empio che domina un popolo povero, è un leone ruggente, un orso affamato.
16 När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
Il principe senza prudenza fa molte estorsioni, ma chi odia il lucro disonesto prolunga i suoi giorni.
17 En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
L’uomo su cui pesa un omicidio, fuggirà fino alla fossa; nessuno lo fermi!
18 Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
Chi cammina integramente sarà salvato, ma il perverso che batte doppie vie, cadrà a un tratto.
19 Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
Chi lavora la sua terra avrà abbondanza di pane; ma chi va dietro ai fannulloni avrà abbondanza di miseria.
20 En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
L’uomo fedele sarà colmato di benedizioni, ma chi ha fretta d’arricchire non rimarrà impunito.
21 Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
Aver de’ riguardi personali non è bene; per un pezzo di pane l’uomo talvolta diventa trasgressore.
22 Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
L’uomo invidioso ha fretta d’arricchire, e non sa che gli piomberà addosso la miseria.
23 Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
Chi riprende qualcuno gli sarà alla fine più accetto di chi lo lusinga con le sue parole.
24 Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
Chi ruba a suo padre e a sua madre e dice: “Non è un delitto!”, è compagno del dissipatore.
25 En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
Chi ha l’animo avido fa nascere contese, ma chi confida nell’Eterno sarà saziato.
26 Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
Chi confida nel proprio cuore è uno stolto, ma chi cammina saviamente scamperà.
27 Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
Chi dona al povero non sarà mai nel bisogno, ma colui che chiude gli occhi, sarà coperto di maledizioni.
28 När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
Quando gli empi s’innalzano, la gente si nasconde; ma quando periscono, si moltiplicano i giusti.
