Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
El hijo sabio toma el castigo del padre; mas el burlador no escucha la reprensión.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
Del fruto de su boca el hombre comerá bien; mas el alma de los prevaricadores morirá de hambre.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
El que guarda su boca guarda su alma; mas el que mucho abre sus labios tendrá calamidad.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
El alma del perezoso desea, y nada alcanza; mas el alma de los diligentes será engordada.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
El justo aborrece la palabra de mentira; mas el impío se hace odioso y abominable.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
La justicia guarda al de perfecto camino; mas la impiedad trastornará al pecador.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Hay quienes se hacen ricos, y no tienen nada; y hay quienes se hacen pobres, y tienen muchas riquezas.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
La redención de la vida del hombre es sus riquezas; pero el pobre no oye censuras.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
La luz de los justos se alegrará; mas se apagará la candela de los impíos.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Ciertamente la soberbia dará a luz contienda; mas con los avisados es la sabiduría.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Las riquezas de vanidad disminuirán; pero el que recoje trabajando las se aumentará.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
La esperanza que se prolonga, es tormento del corazón; mas árbol de vida es el deseo cumplido.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
El que menosprecia la palabra, perecerá por ello; mas el que teme el mandamiento, será recompensado.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
La ley al sabio es manantial de vida, para apartarse de los lazos de la muerte.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
El buen entendimiento conciliará gracia; mas el camino de los prevaricadores es duro.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Todo hombre cuerdo obra con sabiduría; mas el loco manifestará su locura.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
El mal mensajero caerá en mal; mas el mensajero fiel es medicina.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Pobreza y vergüenza tendrá el que menosprecia el castigo; mas el que guarda la corrección, será honrado.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
El deseo cumplido deleita el alma; pero apartarse del mal es abominación a los locos.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
El que anda con los sabios, sabio será; mas el que se allega a los locos, será destruido.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Mal perseguirá a los pecadores; mas a los justos les será bien retribuido.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
El bueno dejará herencia a los hijos de los hijos; y el haber del pecador, para el justo está guardado.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
En el barbecho de los pobres hay mucho pan; mas se pierde por falta de juicio.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
El que detiene el castigo, a su hijo aborrece; mas el que lo ama, madruga a castigarlo.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
El justo come hasta saciar su alma; mas el vientre de los impíos tendrá necesidad.
