Ordspråksboken 10
1 En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
Syn moudrý obveseluje otce, ale syn bláznivý zámutkem jest matce své.
2 Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
Neprospívají pokladové bezbožně nabytí, ale spravedlnost vytrhuje od smrti.
3 Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
Nedopustí lačněti Hospodin duši spravedlivého, statek pak bezbožných rozptýlí.
4 En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
K nouzi přivodí ruka lstivá, ruka pak pracovitých zbohacuje.
5 Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
Kdo shromažďuje v létě, jest syn rozumný; kdož vyspává ve žni, jest syn, kterýž hanbu činí.
6 Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
Požehnání jest nad hlavou spravedlivého, ale ústa bezbožných přikrývají ukrutnost.
7 De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
Památka spravedlivého požehnaná, ale jméno bezbožných smrdí.
8 Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
Moudré srdce přijímá přikázaní, ale blázen od rtů svých padne.
9 Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
Kdo chodí upřímě, chodí doufanlivě; kdož pak převrací cesty své, vyjeven bude.
10 Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
Kdo mhourá okem, uvodí nesnáz; a kdož jest bláznivých rtů, padne.
11 Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
Pramen života jsou ústa spravedlivého, ale ústa bezbožných přikrývají ukrutnost.
12 Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
Nenávist vzbuzuje sváry, ale láska přikrývá všecka přestoupení.
13 Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
Ve rtech rozumného nalézá se moudrost, ale kyj na hřbetě blázna.
14 De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
Moudří skrývají umění, úst pak blázna blízké jest setření.
15 Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
Zboží bohatého jest město pevné jeho, ale nouze jest chudých setření.
16 Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
Práce spravedlivého jest k životu, nábytek pak bezbožných jest k hříchu.
17 Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
Stezkou života jde, kdož přijímá trestání; ale kdož pohrdá domlouváním, bloudí.
18 Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
Kdož přikrývá nenávist rty lživými, i kdož uvodí v lehkost, ten blázen jest.
19 Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
Mnohé mluvení nebývá bez hříchu, kdož pak zdržuje rty své, opatrný jest.
20 Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
Stříbro výborné jest jazyk spravedlivého, ale srdce bezbožných za nic nestojí.
21 Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
Rtové spravedlivého pasou mnohé, blázni pak pro bláznovství umírají.
22 Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
Požehnání Hospodinovo zbohacuje, a to beze všeho trápení.
23 En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
Za žert jest bláznu činiti nešlechetnost, ale muž rozumný moudrosti se drží.
24 Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
Èeho se bojí bezbožný, to přichází na něj; ale čehož žádají spravedliví, dává Bůh.
25 Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
Jakož pomíjí vichřice, tak nestane bezbožníka, spravedlivý pak jest základ stálý.
26 Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
Jako ocet zubům, a jako dým očima, tak jest lenivý těm, kteříž jej posílají.
27 Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
Bázeň Hospodinova přidává dnů, léta pak bezbožných ukrácena bývají.
28 Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
Očekávání spravedlivých jest potěšení, naděje pak bezbožných zahyne.
29 Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
Silou jest upřímému cesta Hospodinova, a strachem těm, kteříž činí nepravost.
30 Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
Spravedlivý na věky se nepohne, bezbožní pak nebudou bydliti v zemi.
31 Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
Ústa spravedlivého vynášejí moudrost, ale jazyk převrácený vyťat bude.
32 Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
Rtové spravedlivého znají, což jest Bohu libého, ústa pak bezbožných převrácené věci.
