Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Proverbios de Salomão, filho de David, rei d'Israel;
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Para se conhecer a sabedoria e a instrucção; para se entenderem as palavras da prudencia;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
Para se receber a instrucção do entendimento, a justiça, o juizo, e a equidade;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Para dar aos simplice prudencia, e aos moços conhecimento e bom siso;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Para o sabio ouvir e crescer em doutrina, e o entendido adquirir sabios conselhos;
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Para entender proverbios e a sua declaração: como tambem as palavras dos sabios, e as suas adivinhações.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
O temor do Senhor é o principio da sciencia: os loucos desprezam a sabedoria e a instrucção.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Filho meu, ouve a instrucção de teu pae, e não deixes a doutrina de tua mãe.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Porque diadema de graça serão para a tua cabeça, e colares para o teu pescoço.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Filho meu, se os peccadores te attrahirem com afagos, não consintas.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Se disserem: Vem comnosco; espiemos o sangue; espreitemos o innocente sem razão;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Traguemol-os vivos, como a sepultura; e inteiros, como os que descem á cova; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Acharemos toda a sorte de fazenda preciosa; encheremos as nossas casas de despojos;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Lança a tua sorte entre nós; teremos todos uma só bolsa.
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Filho meu, não te ponhas a caminho com elles: desvia o pé das suas veredas;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Porque os seus pés correm para o mal, e se apressam a derramar sangue.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Na verdade debalde se estende a rede perante os olhos de toda a sorte d'aves.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
E estes armam ciladas contra o seu proprio sangue; e as suas proprias vidas espreitam.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Assim são as veredas de todo aquelle que usa d'avareza: ella prenderá a alma de seus amos.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
A suprema sabedoria altamente clama de fóra: pelas ruas levanta a sua voz.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Nas encruzilhadas, em que ha tumultos, clama: ás entradas das portas, na cidade profere as suas palavras.
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Até quando, ó simplices, amareis a simplicidade? e vós, escarnecedores, desejareis o escarneo? e vós, loucos, aborrecereis o conhecimento?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Tornae-vos á minha reprehensão: eis que abundantemente vos derramarei de meu espirito e vos farei saber as minhas palavras.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Porquanto clamei, e vós recusastes; estendi a minha mão, e não houve quem désse attenção;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Mas rejeitastes todo o meu conselho, e não quizestes a minha reprehensão.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Tambem eu me rirei na vossa perdição, e zombarei, vindo o vosso temor;
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Vindo como a assolação o vosso temor, e vindo a vossa perdição como uma tormenta, sobrevindo-vos aperto e angustia.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Então a mim clamarão, porém eu não responderei; de madrugada me buscarão, porém não me acharão.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Porquanto aborreceram o conhecimento; e não elegeram o temor do Senhor;
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Não consentiram ao meu conselho e desprezaram toda a minha reprehensão.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Assim que comerão do fructo do seu caminho, e fartar-se-hão dos seus proprios conselhos.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Porque o desvio dos simplices os matará, e a prosperidade dos loucos os destruirá.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Porém o que me der ouvidos habitará seguramente, e estará descançado do temor do mal
