Psaltaren 147

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Louvae ao Senhor, porque é bom cantar louvores ao nosso Deus, porque é agradavel; decoroso é o louvor.

2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

O Senhor edifica a Jerusalem, congrega os dispersos de Israel.

3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

Sara os quebrantados de coração, e lhes ata as suas feridas.

4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

Conta o numero das estrellas, chama-as a todas pelos seus nomes.

5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Grande é o nosso Senhor, e de grande poder; o seu entendimento é infinito.

6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

O Senhor eleva os humildes, e abate os impios até á terra.

7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Cantae ao Senhor em acção de graça; cantae louvores ao nosso Deus sobre a harpa.

8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

Elle é o que cobre o céu de nuvens, o que prepara a chuva para a terra, e o que faz produzir herva sobre os montes.

9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

O que dá aos animaes o seu sustento, e aos filhos dos corvos, quando clamam.

10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

Não se deleita na força do cavallo, nem se compraz nas pernas do varão.

11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

O Senhor se agrada dos que o temem e dos que esperam na sua misericordia.

12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

Louva, ó Jerusalem, ao Senhor; louva, ó Sião, ao teu Deus.

13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

Porque fortaleceu os ferrolhos das tuas portas; abençôa aos teus filhos dentro de ti.

14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Elle é o que põe em paz os teus termos, e da flôr da farinha te farta.

15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

O que envia o seu mandamento á terra, a sua palavra corre velozmente.

16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

O que dá a neve como lã, esparge a geada como cinza.

17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

O que lança o seu gelo em pedaços; quem pode resistir ao seu frio?

18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

Manda a sua palavra, e os faz derreter; faz soprar o vento, e correm as aguas.

19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Mostra a sua palavra a Jacob, os seus estatutos e os seus juizos a Israel.

20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

Não fez assim a nenhuma outra nação; e, emquanto aos seus juizos, não os conhecem. Louvae ao Senhor.