Markus 4
1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
And again He began to teach by the sea: and a great multitude is gathered unto Him, so that He having gone into a ship, sat on the sea; and the whole multitude was at the sea on the land.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
And He was teaching them many things in parables, and in His teaching He said to them,
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
Hear: Behold, a sower went out to sow:
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
and it came to pass while he was sowing, some fell by the wayside, and the fowls came and devoured it.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
And other fell upon stones, where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth:
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
and when the sun arose, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
And other fell among thorns, and the thorns sprang up, and choked it, and it gave no fruit.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
And other fell in good ground, and springing up and growing, gave fruit, and produced, one thirty, and one sixty, and one a hundred.
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
And He said, Let the one having ears to hear, hear.
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
And when they were alone, and those around Him along with the twelve asked Him the parable.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
And He said to them, To you it has been given the mystery of the kingdom of God: but to them who are without, all things are in parables:
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
in order that seeing they may see, and not know; and hearing they may hear, and not understand; lest they may turn, and their sins may he forgiven unto them.
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
And He says to them, Do you not understand this parable? and how will you know all parables?
14 Sädesmannen sår ordet.
The sower sows the word.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
And those who are by the way-side, where the word is sown; and when they hear it, immediately Satan comes, and takes away the word which was sown in their hearts.
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
And those who are sowed upon the rocks are likewise, those who, when they may hear the word, immediately with joy receive it.
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
And they have no root in themselves, but are temporary; then tribulation or persecution arising on account of the word, they are immediately offended:
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
and others are those who are sown among the thorns; they are those hearing the word,
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
and the cares of the age, and the deceitfulness of riches, and desires concerning other things coming into them, choke out the word, and it becomes unfruitful. (aiōn g165)
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
And these are they who are sown on good ground; whosoever hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirty, some sixty, and some a hundred.
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
And He said to them; Whether does the light come, that it may be placed under a bushel, or under a bed? is it not that it may be placed on a candlestick?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
For there is nothing hidden which may not be made manifest; neither is there any thing concealed, but that it may come into the light.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre.
If any one has ears to hear, let him hear.
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
And He said to them. See what you hear: with what measure you measure it shall be measured unto you: and it shall be added unto you who hear.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
For whosoever has, it shall be given unto him: and he who has not, it shall be taken from him even that which he has.
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
And He said, Thus is the kingdom of God, as a man may cast seed on the ground;
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
and he may sleep, and rise night and day, and the seed germinates and grows, as he does not know.
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
The earth spontaneously brings forth fruit; first the blade, then the ear, then the full corn in the ear.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
And when the fruit may develop, immediately he thrusts in the sickle, because the harvest is at hand.
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
And He said, To what may we liken the kingdom of God? or in what parable may we present it?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
Tis like a grain of mustard seed, which when it may be sown upon the earth, is the smallest of all seeds which are upon the earth,
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
and when it may be sowed, it springs up, and becomes the greatest of herbs, and produces great branches; so that the birds of the heavens are able to lodge under its shadow.
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
And in many such parables He continued to speak the word to them, as they were able to hear.
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
And without a parable He did not speak to them: and He privately expounded all things to His disciples.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
And He says to them, on that day, it being evening, Let us go away to the other side.
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
And leaving the multitude, they receive Him, as He was in the ship; and other ships were also with Him.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
And there was a great storm of wind: and the waves were dashing into the ship, so that it was already filled.
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
And He was in the stern, sleeping on a pillow: and they awaken Him, and say to Him; Teacher, is there no care to thee that we perish?
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
And being awakened, He said to the sea, Be calm, be quiet. And the wind ceased, and there was a great calm.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
And He said to them, Why are you so cowardly? how have you not faith?
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
And they feared with a great fear, and continued to say to one another, Who then is this, because the wind and the sea obey Him?
