Johannes 5

1 Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

Sometime after this there was a Jewish Festival; and Jesus went up to Jerusalem.

2 Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

There is in Jerusalem, near the sheep-gate, a bath with five colonnades round it. It is called in Hebrew “Bethesda.”

3 Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

In these colonnades a large number of sick people were lying – blind, lame, and crippled.

4 Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

5 Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

One man who was there had been crippled for thirty-eight years.

6 Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

Jesus saw the man lying there, and, finding that he had been in this state a long time, said to him, ‘Do you wish to be cured?’

7 Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

‘I have no one, Sir,’ the sick man answered, ‘to put me into the bath when there is a troubling of the water, and, while I am getting to it, someone else steps down before me.’

8 Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

‘Stand up,’ said Jesus, ‘take up your mat, and walk.’

9 Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

The man was cured immediately, and took up his mat and began walking.

10 Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

Now it was the Sabbath. So the religious authorities said to the man who had been cured, ‘This is the Sabbath; you must not carry your mat.’

11 Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

‘The man who cured me,’ he answered, ‘said to me “Take up your mat and walk.”’

12 Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

‘Who was it,’ they asked, ‘that said to you “Take up your mat and walk”?’

13 Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

But the man who had been restored did not know who it was; for Jesus had moved away, because there was a crowd there.

14 Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

Afterwards Jesus found the man in the Temple Courts, and said to him, ‘You are cured now; do not sin again, or something worse may happen to you.’

15 Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

The man went away, and told the authorities that it was Jesus who had cured him.

16 Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

And that was why they began to persecute Jesus – because he did things of this kind on the Sabbath.

17 Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

But Jesus replied, ‘My Father works to this very hour, and I work also.’

18 Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

This made the authorities all the more eager to kill him, because not only was he doing away with the Sabbath, but he actually called God his own Father – putting himself on an equality with God.

19 Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

So Jesus made this further reply, ‘In truth I tell you, the Son can do nothing of himself; he does only what he sees the Father doing; whatever the Father does, the Son does also.

20 Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

For the Father loves his Son, and shows him everything that he is doing; and he will show him still greater things – so that you will be filled with wonder.

21 Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

For, just as the Father raises the dead and gives them life, so also the Son gives life to whom he pleases.

22 Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

The Father himself does not judge any one, but has entrusted the work of judging entirely to his Son,

23 På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

so that everyone may honour the Son, just as they honour the Father. The person who does not honour the Son fails to honour the Father who sent him.

24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)

In truth I tell you that the person who listens to my message and believes him who sent me, has eternal life, and does not come under condemnation, but has already passed out of death into life. (aiōnios g166)

25 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

In truth I tell you that a time is coming, indeed it is already here, when the dead will listen to the voice of the Son of God, and when those who listen will live.

26 Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

For, just as the Father has inherent life within him, so also he has granted to the Son to have inherent life within him;

27 Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

and, because he is Son of Man, he has also given him authority to act as judge.

28 Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Do not wonder at this; for the time is coming when all who are in their graves will hear his voice,

29 Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

and will come out – those who have done good rising to life, and those who have lived evil lives rising for condemnation.

30 Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

I can do nothing of myself; I judge as I am taught; and the judgment that I give is just, because my aim is not to do my own will, but the will of him who sent me.

31 Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

‘If I bear testimony to myself, my testimony is not trustworthy;

32 En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

it is another who bears testimony to me, and I know that the testimony which he bears to me is trustworthy.

33 I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

You have yourselves sent to John, and he has testified to the truth.

34 Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

But the testimony which I receive is not from people; I am saying this for your salvation.

35 Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

He was the Lamp that was burning and shining, and you were ready to rejoice, for a time, in his light.

36 Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

But the testimony which I have is of greater weight than John’s; for the work that the Father has given me to carry out – the work that I am doing – is in itself proof that the Father has sent me as his messenger.

37 Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

The Father who has sent me has himself borne testimony to me. You have neither listened to his voice, not seen his form;

38 Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

and you have not taken his message home to your hearts, because you do not believe him whom he sent as his messenger.

39 Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)

You search the scriptures, because you think that you find in them immortal life; and, though it is those scriptures that bear testimony to me, (aiōnios g166)

40 Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

you refuse to come to me to have life.

41 Jag tager ingen pris af menniskor.

‘I do not receive honour from people,

42 Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

but I know this of you, that you have not the love of God in your hearts.

43 Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

I have come in my Father’s name, and you do not receive me; if another comes in his own name, you will receive him.

44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

How can you believe in me, when you receive honour from one another and do not desire the honour which comes from the only God?

45 I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Do not think that I will accuse you to the Father; your accuser is Moses, on whom you have been resting your hopes.

46 Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

For, had you believed Moses, you would have believed me, for it was of me that Moses wrote;

47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

but, if you do not believe his writings, how will you believe my teaching?’