Johannes 4
1 Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;
Now, when the Master heard that the Pharisees had been told that he was making and baptizing more disciples than John
2 (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar; )
(Though it was not Jesus himself, but his disciples, who baptized),
3 Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.
he left Judea, and set out again for Galilee.
4 Så måste han gå genom Samarien.
He had to pass through Samaria,
5 Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
and, on his way, he came to a Samaritan town called Shechem, near the plot of land that Jacob gave to his son Joseph.
6 Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.
Jacob’s Spring was there, and Jesus, being tired after his journey, sat down beside the spring, just as he was. It was then about midday.
7 Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;
A woman of Samaria came to draw water; and Jesus said to her – ‘Give me some to drink,’
8 Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.
For his disciples had gone into the town to buy food.
9 Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.
‘How is it,’ replied the Samaritan woman, ‘that you who are a Jew ask for water from a Samaritan woman like me?’ (For Jews do not associate with Samaritans).
10 Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.
‘If you knew of the gift of God,’ replied Jesus, ‘and who it is that is saying to you “Give me some water,” you would have asked him, and he would have given you living water.’
11 Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?
‘You have no bucket, Sir, and the well is deep,’ she said. ‘Where did you get that “living water?”
12 Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?
Surely you are not greater than our ancestor Jacob who gave us the well, and used to drink from it himself, and his sons, and his cattle!’
13 Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;
‘All who drink of this water,’ replied Jesus, ‘will be thirsty again;
15 Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.
‘Give me this water, Sir,’ said the woman, ‘so that I may not be thirsty, nor have to come all the way here to draw water.’
16 Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.
‘Go and call your husband,’ said Jesus, ‘and then come back.’
17 Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;
‘I have no husband,’ answered the woman. ‘You are right in saying “I have no husband,”’ replied Jesus,
18 Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.
‘For you have had five husbands, and the man with whom you are now living is not your husband; in saying that, you have spoken the truth.’
19 Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.
‘I see, Sir, that you are a prophet!’ exclaimed the woman.
20 Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.
‘It was on this mountain that our ancestors worshiped; and yet you Jews say that the proper place for worship is in Jerusalem.’
21 Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.
‘Believe me,’ replied Jesus, ‘a time is coming when it will be neither on this mountain nor in Jerusalem that you will worship the Father.
22 I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.
You Samaritans do not know what you worship; we know what we worship, for salvation comes from the Jews.
23 Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.
But a time is coming, indeed it is already here, when the true worshipers will worship the Father spiritually and truly; for such are the worshipers that the Father desires.
24 Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
God is Spirit; and those who worship him must worship spiritually and truly.’
25 Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
‘I know,’ answered the woman, ‘that the Messiah, who is called the Christ, is coming; when once he has come, he will tell us everything.’
26 Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
‘I am he,’ Jesus said to her, ‘I who am speaking to you.’
27 Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
At this moment his disciples came up, and were surprised to find him talking with a woman; but none of them asked “What do you want?” or “Why are you talking with her?”
28 Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
So the woman, leaving her pitcher, went back to the town, and said to the people,
29 Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
‘Come and see someone who has told me everything that I have done. Can he be the Christ?’
30 Då gingo de af staden, och kommo till honom.
And the people left the town and went to see Jesus.
31 Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
Meanwhile the disciples kept saying to him, ‘Take something to eat, Rabbi.’
32 Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
‘I have food to eat,’ he answered, ‘of which you know nothing.’
33 Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
‘Can anyone have brought him anything to eat?’ the disciples said to one another.
34 Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
‘My food,’ replied Jesus, ‘is to do the will of him who sent me, and to complete his work.
35 Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
Don’t you say that it still wants four months to harvest? Why, look up, and see how white the fields are for harvest!
36 Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. (aiōnios g166)
Already the reaper is receiving wages and gathering in sheaves for eternal life, so that sower and reaper rejoice together. (aiōnios g166)
37 Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
For here the proverb holds good – “One sows, another reaps.”
38 Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
I have sent you to reap that on which you have spent no labour; others have laboured, and you have reaped the results of their labour.’
39 Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.
Many from that town came to believe in Jesus – Samaritans though they were – because the woman had said, “He has told me everything that I have done.”
40 När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.
And, when these Samaritans had come to Jesus, they begged him to stay with them, and he stayed there two days.
41 Och mycket flere trodde för hans ords skull;
But far more came to believe in him because of what he said himself,
42 Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.
and they said to the woman, ‘It is no longer because of what you say that we believe in him, for we have heard him ourselves and know that he really is the Saviour of the world.’
43 Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.
After these two days Jesus went on to Galilee;
44 Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.
for he himself declared that “a prophet is not honoured in his own country.”
45 Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.
When he entered Galilee, the Galileans welcomed him, for they had seen all that he did at Jerusalem during the Festival, at which they also had been present.
46 Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.
So Jesus came again to Cana in Galilee, where he had turned the water into wine. Now there was one of the king’s officers whose son was lying ill at Capernaum.
47 När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
When this man heard that Jesus had returned from Judea to Galilee, he went to him, and begged him to come down and cure his son; for he was at the point of death.
48 Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.
Jesus answered, ‘Unless you all see signs and wonders, you will not believe.’
49 Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.
‘Sir,’ said the officer, ‘come down before my child dies.’ And Jesus answered, ‘Go, your son is living.’
50 Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.
The man believed what Jesus said to him, and went;
51 Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.
and, while he was on his way down, his servants met him, and told him that his child was living.
52 Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.
So he asked them at what time the boy began to get better. ‘It was yesterday, about one o’clock,’ they said, ‘that the fever left him.’
53 Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.
By this the father knew that it was at the very time when Jesus had said to him “Your son is living”; and he himself, with all his household, believed in Jesus.
54 Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.
This was the second occasion on which Jesus gave a sign of his mission on coming from Judea to Galilee.
