Job 9
1 Job svarade och sade:
Mas Jó respondeu, dizendo:
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
Na verdade sei que é assim; mas como pode o ser humano ser justo diante de Deus?
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
Ainda se quisesse disputar com ele, não conseguiria lhe responder uma coisa sequer em mil.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Ele é sábio de coração, e poderoso em forças. Quem se endureceu contra ele, e teve paz?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
Ele transporta as montanhas sem que o saibam; e as transtorna em seu furor.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
Ele remove a terra de seu lugar, e faz suas colunas tremerem.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
Ele dá ordem ao sol, e ele não brilha; e sela as estrelas.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
Ele é o que sozinho estende os céus, e anda sobre as alturas do mar.
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
Ele é o que fez a Usra, o Órion, as Plêiades, e as constelações do sul.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
Ele é o que faz coisas grandes e incompreensíveis, e inúmeras maravilhas.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
Eis que ele passa diante de mim, sem que eu não o veja; ele passará diante de mim, sem que eu saiba.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
Eis que, quando ele toma, quem pode lhe impedir? Quem poderá lhe dizer: O que estás fazendo?
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
Deus não reverterá sua ira, e debaixo dele se encurvam os assistentes de Raabe.
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
Como poderia eu lhe responder, e escolher minhas palavras contra ele?
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
A ele, ainda que eu fosse justo, não lhe responderia; a meu juiz pediria misericórdia.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
Ainda que eu lhe chamasse, e ele respondesse, mesmo assim não creria que ele tivesse dado ouvidos à minha voz.
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
Pois ele tem me quebrantado com tempestade, e multiplicado minhas feridas sem causa.
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Ele não me permite respirar; em vez disso, me farta de amarguras.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
Quanto às forças, eis que ele é forte; e quanto ao juízo, [ele diria]: Quem me convocará?
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Ainda que eu seja justo, minha boca me condenaria; se eu fosse inocente, então ela me declararia perverso.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
Mesmo se eu for inocente, não estimo minha alma; desprezo minha vida.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
É tudo a mesma coisa; por isso digo: ele consome ao inocente e ao perverso.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
Quando o açoite mata de repente, ele ri do desespero dos inocentes.
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
A terra está entregue nas mãos dos perversos. Ele cobre o rosto de seus juízes. Se não é ele, então quem é?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
Meus dias foram mais rápidos que um homem que corre; fugiram, e não viram o bem.
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
Passaram como barcos de papiro, como a águia que se lança à comida.
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
Se disser: Esquecerei minha queixa, mudarei o aspecto do meu rosto, e sorrirei,
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
[Ainda] teria pavor de todas as minhas dores; [pois] sei que não me terás por inocente.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Se eu já estou condenado, então para que eu sofreria em vão?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
Ainda que me lave com água de neve, e limpe minhas mãos com sabão,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
Então me submergirias no fosso, e minhas próprias vestes me abominariam.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
Pois ele não é homem como eu, para que eu lhe responda, e venhamos juntamente a juízo.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Não há entre nós árbitro que ponha sua mão sobre nós ambos,
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Tire de sobre mim sua vara, e seu terror não me espante.
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
[Então] eu falaria, e não teria medo dele. Pois não está sendo assim comigo.
