Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Tad prozbori Elifaz Temanac i reče:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
“Možeš li podnijeti da ti progovorim? Ali tko se može uzdržat' od riječi!
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Eto, mnoge ljude ti si poučio, okrijepio si iznemogle mišice;
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
riječju svojom klonule si pridizao, ojačavao si koljena klecava.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
A kad tebe stiže, klonuo si duhom, na tebe kad pade, čitav si se smeo!
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Zar pobožnost tvoja nadu ti ne daje, neporočnost tvoja životu ufanje?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
TÓa sjeti se: nevin - propade li kada? Kada su zatrti bili pravednici?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Iz iskustva zborim: nesrećom tko ore i nevolju sije, nju će i požeti.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Od daha Božjega oni pogibaju, na gnjevni mu disaj nestaju sa zemlje.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Rika lavlja, urlik leopardov krše se k'o zubi u lavića.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
Lav ugiba jer mu nesta plijena, rasuli se mladi lavičini.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Tajna riječ se meni objavila, šapat njen je uho moje čulo.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Noću, kada snovi duh obuzmu i san dubok kad na ljude pada,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
strah i trepet mene su svladali, kosti moje žestoko se stresle.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Dah mi neki preko lica prođe, digoše se dlake na mom tijelu.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Stajao je netko - lica mu ne poznah - ali likom bješe pred očima mojim. Posvuda tišina; uto začuh šapat:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
'Zar je smrtnik koji pred Bogom pravedan? Zar je čovjek čist pred svojim Stvoriteljem?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Ni slugama svojim više ne vjeruje, i anđele svoje za grijeh okrivljuje -
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
kako ne bi onda goste stanova glinenih kojima je temelj u prahu zemaljskom. Gle, kao moljce njih sveudilj satiru:
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
od jutra do mraka u prah pretvore, nestaju zasvagda - nitko i ne vidi.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
Iščupan je kolčić njihova šatora, pogibaju skoro, mudrost ne spoznavši.'
