Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
Na konei ano wiri ana toku ngakau, maunu atu ana i tona wahi.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Ata whakarangona tona reo e papa ana, te pakutanga hoki e puta mai ana i tona mangai.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
E whakatikaia atu ana e ia ki nga wahi katoa i raro i te rangi, ko tona uira hoki ki nga pito o te whenua.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
I muri iho ko te reo e hamama ana; papa ana te whatitiri o te reo o tona nui; e kore ano era a tauhikuhiku ina rangona tona reo.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
Ko ta te Atua whatitiri he reo whakamiharo; nui atu ana mahi, e kore hoki e mohiotia.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
E ki ana hoki ia ki te hukarere, Hei runga koe i te whenua; ki te ua punehunehu ano hoki, raua ko te ua ta o tona kaha;
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
Hiritia ake e ia te ringa o nga tangata katoa; kia mohio ai nga tangata katoa nana nei i hanga ki tana mahi.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Haere ana nga kirehe ki nga piringa, noho ana i o ratou nohoanga.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
Puta mai ana te tupuhi i te whare o te tonga: te matao hoki i te hauraro.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
Na te manawa o te Atua i homai te huka: a kuiti iho te whanuitanga o nga wai.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Ae ra, e utaina ana e ia te kapua matotoru ki te houku; tohatohaina ana e ia te kohu o tana uira:
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
E whakakopikopikoa ana ano a tawhio noa, he mea hoki na ona whakaaro: hei mea i nga mea katoa e whakahaua atu ana e ia ki te mata o te ao:
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
E whakaputaina ana e ia hei whiu, hei mea ranei mo tona whenua, hei atawhai ranei.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Kia whai taringa mai ki tenei, e Hopa: tu marie, ka whakaaro ki nga mea whakamiharo a te Atua.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
E mohio ana ranei koe ki ta te Atua whakahautanga ki a ratou i tana, i puta ai te marama o tana kapua?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
E mohio ana ranei koe ki nga paunatanga o nga kapua, ki nga mahi whakamiharo a te tino o te matauranga?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
Ki ou kakahu nei ka mahana, ina whakamarietia e ia te whenua ki te hau tonga?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Ka taea ranei e koe te whakatakoto ngatahi me ia te rangi hei papatupu, ano he whakaata whakarewa?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Whakaaturia mai ki a matou ta matou e korero ai ki a ia; e kore hoki e tika i te pouri ta matou whakatakoto o te korero.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
E korerotia ranei ki a ia kei te mea ahau ki te korero? Kia hiahia ranei te tangata kia horomia ia?
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
Na inaianei e kore nga tangata e kite ana i te marama e wheriko mai nei i te rangi: otiia ka tika atu te hau, ka whakawateatia ratou.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
E ahu mai ana i te hauraro te aho ano he koura; kei te Atua te kororia whakawehi.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
Ko te Kaha Rawa, e kore ia e taea te whakataki e tatou; hira rawa tona kaha; a e kore ia e tukino i tana whakarite whakawa, i te nui o te tika.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Koia ka wehi nga tangata i a ia: e kore ia e whai whakaaro ki te hunga ngakau mohio.
