Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

I korero ano a Erihu, i mea,

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

Tukua ahau, kia iti nei, a ka whakaatu ahau ki a koe; he kupu ano hoki aku mo ta te Atua.

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

Ka tikina atu e ahau toku mohio i tawhiti, ka whakatikaia e ahau ta toku Kaihanga.

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

E kore rawa hoki aku kupu e teka: tenei kei a koe te tangata kua tino nui tona matauranga.

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

Nana, he pakari te Atua, e kore ano ia e whakahawea: pakari tonu te kaha o tona matauranga.

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

E kore te tangata kino e whakaorangia e ia; mana te hunga mate e whiwhi ai ki nga mea e tika ana ma ratou.

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

E kore e mutu tana titiro ki te tangata tika; engari ka whakanohoia ngatahitia ratou e ia me nga kingi ki runga ki te torona ake ake, a ka whakanekehia ake hoki ratou.

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

Ki te mea kua herea ratou ki te mekameka, mau pu i te rahiri, ara i nga mate,

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

Na ka whakakitea e ia ki a ratou ta ratou mahi, me o ratou he, i mea ai ratou i nga mea whakapehapeha.

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

Ka whakapuaretia ano e ia o ratou taringa ki te ako, a ka ki kia hoki i te kino.

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

Ki te rongo ratou, a ka mahi ki a ia, ka pau o ratou ra i runga i te pai, o ratou tau i runga i nga ahuareka.

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

Otira ki te kore ratou e rongo, ka ngaro ratou i te hoari, hemo iho ratou, kahore hoki he matauranga.

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

Ko te hunga whakaponokore o ratou ngakau, puranga rawa i a ratou te riri; kahore a ratou karanga awhina ina herea ratou e ia.

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

Ka mate ratou i te taitamarikitanga, a ka ngaro to ratou ora i roto i te hunga poke.

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

Ko tana he whakaora i te rawakore ina mate, e whakapuaretia ana e ia o ratou taringa ina tukinotia.

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

Ae ra, me koe ano, tera koe e riro i a ia i roto i te kuititanga ki te wahi whanui; a ki tonu i te ngako te mea e whakatakotoria ki runga ki tau tepu.

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

Otiia ki tonu koe i te tikanga a te tangata kino; a mau pu koe i nga tikanga, i te whakarite whakawa.

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

Na i te mea he riri tenei, kia tupato kei riro koe i te nui o au rawa; aua hoki koe e whakapeautia e te nui o te utu.

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

E ranea ranei ou rawa, e kore ai koe e taka he? nga uaua katoa ranei o tou kaha?

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

Kaua e hiahiatia te po, te wa e riro ai nga tangata i runga i to ratou whai.

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

Kia tupato, kaua e tahuri ki te kino; ki tau hoki he pai ake tenei i nga mate.

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

Nana, ko te Atua, ko tona kaha hei whakanui, ko wai te kaiwhakaako hei rite mona?

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

Ko wai te kaitohutohu i te ara mona? Ko wai hei mea, Kua he tau mahi?

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

Kia mahara kia whakanuia e koe tana mahi, e waiatatia nei e te tangata.

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

Kua tirohia nei e nga tangata katoa e matakitakina mai nei e te tangata i tawhiti.

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

Nana, he nui te Atua, e kore ano e mohiotia e tatou; e kore ano hoki te maha o ona tau e taea te rapu atu.

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

Ko ia nei hei ngongo ake i nga pata wai, ka tauia i tona kohu hei awha:

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

Ka ringihia iho nei e nga kapua, a ka maturuturu nui ki runga ki te tangata.

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

Ae ra, e mohiotia ana ranei e tetahi nga horahanga o nga kapua, te ngangau o tona tapenakara?

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

Nana, e horahia ana e ia tona marama a tawhio noa i a ia; e hipokina ana hoki e ia te takere o te moana.

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

Ko ana mea hoki ena hei whakawa mo nga iwi, nui tonu te kai e homai ana e ia.

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

E hipokina ana e ia ona ringa ki te uira, a whakahaua iho e ia te wahi e pa atu ai.

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

Hei kaiwhakaatu i a ia tona haruru, e waitohu ana hoki ki nga kararehe i te tupuhi meake puta mai.