Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
“Asi zvino, Jobho, chinzwa mashoko angu; rerekera nzeve yako pane zvose zvandinoreva.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Ndava kuchizoshamisa muromo wangu; mashoko angu ari pamuromo worurimi rwangu.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Mashoko angu anobva pamwoyo wakarurama; muromo wangu uchataura chokwadi chandinoziva.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Mweya waMwari wakandiita; kufema kwaWamasimba Ose kunondipa upenyu.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Ndipindure zvino, kana uchigona; zvigadzirire ugomisidzana neni.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Ini ndakangoita sewe pamberi paMwari; neniwo ndakatorwa muvhu.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Kutyisa kwangu hakufaniri kukuvhundutsa, uye ruoko rwangu harufaniri kukuremera.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
“Asi wakati ini ndichizvinzwa, ndakanzwa mashoko acho chaiwo,
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
‘Ndakachena uye handina chivi; ndakanaka uye handina mhosva.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Asi Mwari awana mhosva neni; anonditi muvengi wake.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
Anosunga makumbo angu nezvisungo; anocherechedza nzira dzangu dzose.’
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
“Asi ndinokuudza kuti pachinhu ichi hauna kururama, nokuti Mwari mukuru kukunda munhu.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Seiko uchimunyunyutira kuti haasi kupindura mashoko omunhu?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Nokuti Mwari anotaura zvino neimwe nzira, pane imwe nguva neimwe nzira, kunyange munhu asingazvioni.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
Mukurota, uye muchiratidzo chousiku, hope huru padzinowira vanhu, pavanotsimwaira pamibhedha yavo,
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
angangotaura munzeve dzavo uye agovavhundutsa neyambiro zhinji,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
kuti adzore munhu pakuita zvakaipa, uye nokuita kuti arege kuzvikudza,
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
kuti achengetedze mweya wake pagomba, uye kuti upenyu hwake hurege kuparadzwa nomunondo.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Kana kuti munhu angarangwa panhoo yokurwadziwa, achiramba achitambudzika mumapfupa ake,
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
saka upenyu hwake chaihwo hunosemburwa nezvokudya, uye mweya wake unosema zvokudya zvakaisvonaka.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
Anoonda kusvikira apera, uye mapfupa ake, akanga asingaonekwi, zvino obuda kunze.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Mweya wake unoswedera kugomba, uye upenyu hwake kunhume dzorufu.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
“Asi kana kurutivi rwake kuine mutumwa somurevereri, mumwe kubva muchiuru, kuti audze munhu zvakamunakira,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
kuti amunzwire tsitsi agoti, ‘Murwirei kuti arege kuenda kugomba; ndamuwanira dzikinuro,’
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
ipapo nyama yake inovandudzwa ikafanana neyomwana; inovandudzwa ikaita sapamazuva oujaya hwake.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Anonyengetera kuna Mwari agowana nyasha kwaari, anoona chiso chaMwari agopembera nomufaro; anodzoserwazve kururama kwake naMwari.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Ipapo anosvika kuvanhu agoti, ‘Ndakatadza, uye ndakaminamisa zvakanga zvakarurama, asi handina kuwana zvaindikodzera.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Akadzikinura mweya wangu pakupinda mugomba, uye ndichararama ndichifadzwa nechiedza.’
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
“Mwari anoita zvinhu zvose izvi kumunhu, kaviri, kunyange katatu,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
kudzora mweya wake pakupinda mugomba, kuti chiedza choupenyu chivhenekere paari.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
“Chinzwa, Jobho, uye urerekere nzeve dzako kwandiri; nyarara, uye ini ndichataura.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Kana unacho chokureva, ndipindure; taurisa, nokuti ndinoda kuti ururamisirwe.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Asi kana zvisakadaro, chinzwa zvino kwandiri; nyarara, uye ndichakudzidzisa uchenjeri.”
